Tredje söndagen i påsktiden

"Den gode herden"

Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.

Johannesevangeliet 10: 11–16

Hoppas ni alla har en fin påsk och att ni njuter av uppståndelsen som även sker i naturen. Vi går bokstavligt talat från mörker till ljus, och jag tycker det känns lika fint varje år. Gräset börjar växa och jag kan riktigt se hur fåren går runt och betar. Och mitt bland fåren finns den gode herden, Jesus, och håller koll. Det känns tryggt. 

Kommande söndags rubrik är just "Den gode herden" och har även en latinsk rubrik som är "Misericordias domini". Eftersom jag inte kan latin kollar jag upp vad detta betyder och får följande förklaring i en evangeliebok: "Rubriken Misericórdias dómini är de första latinska orden i dagens gamla introitus [ingångspsalm] ur Ps 33: 'Herrens kärlek fyller hela jorden…'". Vad fint, tänker jag, men kan samtidigt inte skaka av mig känslan av att jorden inte alls känns fylld av Herrens kärlek just nu. Med allt det hemska som sker i skrivande stund känns meningen nästan hånfull hinner jag tänka. Den uråldriga frågan "Hur kan Gud som både är allsmäktig och kärleksfull tillåta att så mycket ondska sker i världen?", hänger i luften. 

Men så tänker jag ett varv till. Jorden är fylld av Guds kärlek, men inte av människors kärlek. Det är inte Gud som krigar. Vi människor är i ett oerhört stort behov av Guds kärlek och Jesus vill dra oss till sig – till kärleken. Jesus är den gode herden och vi är hans får. Ibland händer det att vi springer iväg och kommer vilse, men Jesus har koll. Han vet var vi är och vart vi ska: till Herrens kärlek. Det känns tryggt. 

/Henrik Sjöblom, prästkandidat och gudstjänstvärd i S:t Hans