Kyrkorummet på ett annat sätt

Christina är församlingspedagog och Anders är kantor. De är kurskamrater från den första distansutbildningen i kyrkopedagogik som hölls läsåret 2016/17. Två av 48 som utbildats i Sverige.

Det var ett givande år. Båda framhåller nyttan av den pedagogiska struktur de lärde sig. Sättet att planera och lägga upp visningen så att deltagarna upplever kyrkorummet genom sina egna tankar och känslor.

– Det som uppstår ibland är att jag inte behövs. Diskussionen blir fri utan mig, berättar Anders.

Att släppa taget och lita på gruppens gemensamma kraft är komplext. Christina beskriver det som inspirerande och skrämmande på samma gång.

– För att lämna frågan fri måste jag vara väldigt påläst.

Hon är på väg till Hagakyrkan. Det är stiftsdag i Göteborg på temat: ”Pedagogik är teologi. Gör vi det vi tror?” Christina ska under två dagar leda kyrkopedagogiska vandringar. Totalt har 60 personer anmält sig till hennes och Johanna Savhammars workshop.

– Roligt att så många är intresserade. I den här gruppen finns det de som kan mycket mer än jag, men jag vilar i de pedagogiska metoder jag fått lära mig.

Hon börjar alltid i det yttre, med att gå runt byggnaden och låta deltagarna samla sina intryck. Med värmeljus i händerna och uppmaningen att vandra vidare och finna en plats där man vill ställa sitt ljus fortsätter upplevelsen inne i kyrkan.

– Det är ett bra sätt att i lugn och ro ta in rummet för egen del.

De röda och gröna kort som deltagarna kan utrustas med, där det ena används för att markera en fråga och det andra lämnas vid något föremål som intresserar, är ett annat pedagogiskt moment som kan ingå.

– Vad säger den här symbolen mej … och vips har jag reflekterat över tro.

Dagens workshop innehåller också en teoretisk del där guiderna berättar om tanken bakom pedagogiken.

– Jag vill att de som kommer ska känna att de mött kyrkorummet på ett annorlunda sätt.

Christina är den enda i Göteborgs stift som gått utbildningen i kyrkopedagogik och hon hoppas att stiftsdagarna ska inspirera fler. Hemma i Skallsjö församling guidar hon i huvudsak barngrupper och håller på att arbeta upp kontakterna med församlingens sex skolor.

– Barn är direkta och vågar mer än vuxna. De har ingen nyfikenhetsspärr.

Christina tycker det är viktigt att de får en tidig och lustfylld kontakt med kyrkorummet.

– Har man som barn fått uppleva kyrkan följer det med hela livet. Vi behöver ta vara på det.

Hon planerar även att bjuda in konfirmander och föräldrar till visningar, på sikt gärna också allmänheten.

– Folk är mer andliga än vi tror. Vi ska inte vara så rädda för att prata om tron. Kyrkopedagogiken öppnar för att våga.​

Anders Segerström tycker att bilder och symboler är bästa ingången för att möta och diskutera andlighet.

– I utbildningen fick vi verkligen träna på att beskriva och förstå bilder. Det är perfekt i grupp för man ser så olika saker.

I de egna kyrkovandringarna med pastoratets förtroendevalda har han låtit bilderna ta stor plats.

– Det blir så konkret. Resonemangen kommer igång nästan av sig själv.

Att sen gå runt och prata om kyrkans platser – altare, predikstol, dopfunt – väcker ofta minnen bland deltagarna.

– Det är ett enkelt sätt att dela erfarenheter och komma nära de egna känslorna.​

Säffle pastorat har satsat på att under året erbjuda samtliga förtroendevalda i församlingsråden en kyrkopedagogisk vandring i respektive hemkyrka. Syftet är att skapa ett fördjupat engagemang hos de förtroendevalda.

– Det här är en grupp som har intresse och ett gemensamt mål. Jag tycker att det har blivit många bra diskussioner.

Om framtiden för det kyrkopedagogiska arbetet säger han:

– Visst finns det tankar om att utveckla och göra mer. Men först ska vi utvärdera och dra lärdomar av det vi gjort. 

Text: Helena Söderqvist ​