Målet för det diakonala arbetet är befrielse och upprättelse av människor genom arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå. Det diakonala arbetet kan vara förebyggande, akut eller profetiskt/politiskt.
Det förebyggande vill förhindra att konsekvenserna av utsatthet drabbar människor på ett destruktivt sätt. I det akuta arbetet ges olika former av stöd och hjälp till människor som drabbats och det profetiska/politiska arbetet vill försöka påverka och förändra strukturer och omständigheter i samhället som gör att människor hamnar i utsatthet. Även om detta är hela församlingens ansvar vilar ett särskilt ansvar på diakoner och andra diakoniarbetare att utifrån deras kompetens själva utöva, inspirera och leda församlingen i diakonalt arbete.
Svenska kyrkans församlingar är en del av det lokala samhället och befinner sig alltid i ett sammanhang. Människors livsvillkor och församlingens förutsättningar att bedriva verksamhet växlar från plats till plats. Därför behöver varje församling söka sina egna svar på hur det diakonala arbetet ska se ut. I varje församling finns en uppfattning om vad diakoni är och vilket diakonalt arbete som skall bedrivas. I spänningsfältet mellan församlingens självförståelse och omgivningens förväntningar tar uppgiften att utöva diakoni form.
 640.jpg?doprocessing=1&w=164&c=95&ci=64,0,512,640)