Under 2010-talet inträffade två allvarliga olyckor med fallande gravstenar på två olika kyrkogårdar i Bollebygds pastorat. Därefter har ansvariga arbetat hårt för att öka säkerheten för såväl besökare som personal – och håller på att återfå allmänhetens förtroende.
I oktober 2011 avled en flicka tragiskt på Bollebygds kyrkogård efter att hon fått en gravsten över sig. Sju år senare inträffade en liknande olycka på pastortets andra kyrkogård i Töllsjö. Då skadades en flicka allvarligt.
Sedan dess har kyrkogårdsförvaltningen under ledning av kyrkoherde Madeleine Forsberg arbetat hårt för att öka säkerheten och minimera risken för att ytterligare gravstenar ska falla.
- Den som blir kyrkoherde får många nya arbetsuppgifter. Vi är ansvariga trots att vi aldrig varit ute och grävt en grav eller provtryckt en gravsten.
– Som kyrkoherde ingår det i mitt ansvar. Det är stor skillnad mellan att vara komminister och kyrkoherde, något som alla kanske inte är fullt medvetna om. Den som blir kyrkoherde får många nya arbetsuppgifter. Vi är ansvariga trots att vi aldrig varit ute och grävt en grav eller provtryckt en sten, säger Madeleine Forsberg som varit kyrkoherde i Bollebygds pastorat sedan slutat av 2017.
För henne har arbetet inneburit en stor mängd kunskapsinhämtande. Hon har läst massor, frågat om råd hos länsstyrelsen och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation för att nämna några sätt att skaffa mer kunskap på.
ANSVARET DELAR KYRKOHERDEN med kyrkorådet (och ytterst kyrkofullmäktige). Madeleine Forsberg försöker uttrycka sig diplomatiskt när hon säger att kunskapen och intresset för ansvars- och säkerhetsfrågor bland de förtroendevalda inte varit så högt prioriterat som det borde ha varit. Och så är det förmodligen i flera pastorat. Hon har därför skrivit ett informationshäfte riktat främst till de gravrättsägare som fick gravstenar nedlagda under 2018. Det beskriver både ansvaret och hur Bollebygd arbetat praktiskt för att öka säkerheten. Häftet förklarar också för gravrättsinnehavare varför vissa åtgärder måste vidtas då det finns risk att en gravsten kan välta. Informationen är ett sätt att öka kunskapen hos förtroendevalda, medarbetare, media, gravrättsinnehavare och andra intresserade i pastoratet och runt om i landet.
– När olyckor händer är det rimligt att läsa på för att lära sig mer om risker och säker-het. Det borde alla som delar ansvaret göra, säger Madeleine Forsberg.
Hon har arbetat tillsammans med ett arbetslag från kyrkogårdsförvaltningen på sex medarbetare. Tillsammans har de fört många diskussioner om hur man bäst förbättrar säkerheten.
– Vi har arbetat bra tillsammans, vilket gett oss en stor glädje och en bra kunskapsbas. Men när vi började var både kunskapsnivån och acceptansen för varandra låg från båda håll. En ledning måste ju förstå arbetet som görs på kyrkogården och att säkerheten gäller både besökare och de anställda och deras arbetsmiljö. Många som jobbade på kyrkogården tyckte inte att ledningen skulle lägga sig i. Det fanns en okunskap om vem som bär ansvaret för miljön på kyrkogården. Det kunde nog tolkas som att kyrkoherden försökte lägga sig i något som hen inte hade med att göra eller kunde något om, säger Madeleine Forsberg.
Hon är överens med Peder Larsson om att resultatet blivit bra. Peder Larsson är kyrkogårdsvaktmästare och tillförordnad arbetsledare. A och O för honom när det gäller att säkra gravstenar är dels att kontroller görs kontinuerligt, dels att arbetet dokumenteras noggrant.
BOLLEBYGD ANVÄNDER ETT gravprogram där man lägger in stenarnas bredd, höjd, tjocklek och vinkel (som visar eventuell lutning). Vinklarna mäts både före och efter provtryckning av en sten, vilket görs löpande två gånger om året. Vinklarna mäts på våren, medan belastningsprov görs på sommaren. Och alla nya gravstenar som sätts ut ska godkännas i förväg.
– Det är genom ett löpande underhåll som vi får kontroll. Man måste också ha koll på hur jordmånen kan variera, om det är kuperat, om det regnar mycket och om stenarna står på matjord. Vintern är den värsta årstiden, särskilt om det är milt och regnar hela tiden, säger Peder Larsson.
Hur stort problemet med instabila gravstenar är i Sverige är det troligen ingen som vet säkert.
– Nej, det vågar jag inte svara på,men de kyrkogårdsförvaltningar som jag varit i kontakt med säger att de har koll på sina stenar, säger Peder Larsson.
Enligt Madeleine Forsberg är variationen stor:
– Det här säkerhetsarbetet är ju väldigt intressestyrt. En del tänker nog att Bollebygd bara har haft en väldig otur som träffats av blixten två gånger. Andra funderar lite längre och kommer fram till att det nog vore en bra idé att skaffa en bra åskledare.
HON SÄGER ATT ett medvetet och kontinuerligt arbete för bättre säkerhet är skillnaden mellan en olyckshändelse och en olycka på grund av slarv, oaktsamhet och ointresse.
– Om man har gjort allt man kan och ska göra och det ändå händer något så är det en tragisk olyckshändelse. Men om man inte vidtagit alla säkerhetsåtgärder är det allvarligt. Jag tror det finns en hel del i detta där vi skulle kunna lära av varandra inom förvaltningarna. Ett problem är att vi jobbar olika i pastoraten. På samma sätt som det finns olika sätt att bedriva konfirmandundervisning kan man arbeta olika med kyrkogårdsförvaltning, säger Madeleine Forsberg.
NU HAR DET SNART GÅTT två och ett halvt år sedan olyckan på Töllsjö kyrkogård. Bollebygd har på olika sätt använts flitigt i debatten om kyrkogårdsförvaltning och arbetsmiljö. Men enligt Madeleine Forsberg har pastoratet börjat återfå allmänhetens förtroende. Att medarbetarna orkat kämpa har gett resultat:
– Det har vi fått genom att vara närvarande och uthålliga. Vi har inte gömt oss, utan varit tillgängliga och svarat på frågor. Folk har haft väldigt starka känslor, från de som är ledsna eller till och med aggressiva till de som är tacksamma för att vi gått igenom alla gravstenar. Vaktmästarna har hanterat detta på ett fantastiskt sätt.
Peder Larsson fyller på:
– Det är genom samtal med den enskilda människan man bygger förtroende, oavsett om det sker på kyrkogården eller per telefon.
Han tycker att hans arbetslag förändrats och påverkats av åren som gått sedan olyckorna, både känslomässigt och professionellt.
– Vi har ett annat tänkande i dag om stenar, markförhållanden, informationsinsamling och systematiskt arbete. Medvetenheten om tänkbara konsekvenser är mycket större. Men olyckorna bär vi med oss för alltid, säger Peder Larsson.
Text: Thomas Östberg
Detta reportage har tidigare publicerats i den tryckta verskionen av Ducatus, nr 1/2021.
Gravgrävning - risker och etiska aspekter (2016) ersätter den tidigare Risker och etiska aspekter vid gravgrävning.
En praktika från medlemstidningen Ducatus.
Kyrkorådet har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatsen. Under utbildningen reder vi ut vad det innebär och identifierar de viktigaste frågorna för att säkerställa en bra arbetsmiljö. Vi går också igenom gränsdragningen mellan kyrkorådets och kyrkoherdens arbetsmiljöuppgifter
En utbildning för dig som har gått "Arbetsledarutbildning för vaktmästare på kyrkogård och i kyrka".
Ducatus på webben kompletterar den tryckta medlemstidningen Ducatus. Den både återpublicerar tryckt material och producerar eget, exklusivt för webben.
Ducatus i tryckt version utkommer med fyra nummer per år. Den ingår i medlemsavgiften till Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Läs mer och skaffa egen prenumeration!