Några saknar rutiner för systematiskt arbetsmiljöarbete. Andra gör inte regelbundna riskbedömningar och undersökningar, är inte förberedda för att utreda olycksfall och ohälsa eller har ofullständiga rutiner för årliga uppföljningar. Det är några exempel på brister som uppmärksammats vid arbetsplatser inom Svenska kyrkan under förra årets inspektion från Arbetsmiljöverket gällande kränkande särbehandling.
Arbetsgivarorganisatio-nens specialist Marie-Louise Johansson har gjort nedslag i ett femtiotal inspektionsmeddelanden och konstaterar att myndighetstillsynen är en viktig påminnelse och hjälp att jobba systematiskt för att skapa arbetsförhål-landen fria från risker.
– Alla arbetsgivare behöver regelbundet gå igenom sitt arbetsmiljöarbete och se till att det uppfyller kraven i föreskrifterna. När det gäller kränkande särbehandling är det viktigt att ha tydliga rutiner som är kända av alla på arbetsplatsen, både för att motverka att det förekommer, men också för att veta vad man ska göra om någon anställd blir utsatt, säger Marie-Louise Johansson.
DET ARBETSMILJÖVERKET tittar på i sin tillsyn är om det finns fungerande rutiner på plats och om arbetsgivaren har agerat enligt gällande föreskrifter.
– Det finns en föreställning om att utredningsskyldigheten handlar om att leta efter en skyldig. Men det är inte intentionen med lagen och de krav som arbetsgivarna har på sig, utan det handlar om att jobba förebyggande och att så fort kränkande särbehandling upptäcks se till att den inte upprepas. Med stöd av sina rutiner ska organisationen ta reda på vad som ligger bakom att sådana situationer uppstår, till exempel långvarig hög arbetsbelastning, otydliga roller eller omorganisation med åtföljande otydligheter och personer som krockar med varandra, säger Marie-Louise Johansson.