Studieledighetslagen - vad gäller?

Fråga: En församlingsassistent i vårt pastorat har ansökt om ledighet för att gå en flerårig kurs i företagsekonomi. Vi tycker som arbetsgivare att denna begäran är lite märklig – församlingsassistenten har ju inga uppgifter av ekonomisk karaktär och något sådant behov föreligger heller inte i verksamheten i övrigt. Behöver vi tillstyrka ansökan och vad händer om vi inte gör det? 

Chefsjurist Robert Svec svarar: Regler om ledighet för studier finns i lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen). I förarbetena till lagen framhålls på flera olika ställen att arbetstagaren har en i princip oinskränkt rätt till ledighet för utbildning. 

Studieledighetslagen ger emellertid inte arbetstagaren rätt till någon ersättning från arbetsgivaren under den tid hen är ledig. Arbetstagaren måste alltså själv finansiera sina studier genom studiestöd eller liknande under den tid som ledigheten varar. 

Bakgrunden till dessa bestämmelser om ledighet är främst att en arbetstagare som har en bristfällig utbildning ska ges tillfälle att genomgå vuxenutbildning. Det gäller vid alla typer av utbildningar, såsom en längre yrkesutbildning eller en kortare kurs. Någon begränsning föreligger inte i fråga om utbildningens art, den behöver alltså inte på något sätt ha anknytning till arbetstagarens arbetsuppgifter. 

Utgångspunkten är att arbetstagaren fritt ska få bestämma ämne och studieform när hen önskar skaffa sig en utbildning. Utbildningen ska emellertid karakteriseras av viss planmässighet, exempelvis genom en fastställd kursplan, och ha till syfte att förmedla kunskaper och insikter i något avseende. Det kan följaktligen inte vara fråga om hobby- eller rekreationsverksamhet.

Det är endast arbetstagare som uppfyller ett visst kvalifikationskrav i fråga om anställningstid som har rätt till ledighet. Kravet innebär att arbetstagaren när ledigheten börjar måste ha varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Denna tid beräknas fram till den tidpunkt då ledigheten ska börja.

Något kvalifikationskrav finns dock inte vid facklig utbildning. Fackliga förtroendemän kan under vissa förutsättningar även ha rätt till ledighet för facklig utbildning enligt ledighetsreglerna i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen).            

Det finns ingen uttrycklig begränsning av hur länge ledigheten får pågå. Behovet av ledighet ska bedömas utifrån de studiemål och den tidsplan som arbetstagaren har satt upp. Detta uttrycks på så sätt att arbetstagaren har rätt till behövlig ledighet för att delta i avsedd utbildning. Den begärda ledigheten får i och för sig inte vara längre än som kan anses behövligt men hänsyn får tas till bland annat den studietakt och uppläggning av studierna som passar arbetstagaren. Hinder möter därför inte mot att arbetstagaren samtidigt begär ledighet för flera studieperioder. 

Ledigheten ska i princip förläggas på det sätt som arbetstagaren har angett i sin ansökan om ledighet. Den arbetsgivare som anser att det kan medföra svårigheter för verksamheten bör i första hand försöka komma överens med arbetstagaren om hur och när ledigheten kan tas ut på ett sätt som kan passa för båda parterna. 

Den mest betydande begränsningen i arbetstagarens rätt till ledighet för studier utgörs av förläggningsreglerna som kan leda till att arbets­givaren på egen hand skjuter upp ledigheten. Vid facklig utbildning eller vid kortare ledighet om högst en arbetsvecka har arbetsgivaren rätt att skjuta upp ledigheten i två veckor från ansökningsdagen. Vid annan ledighet kan arbetsgivaren skjuta upp ledigheten i sex månader. 

Arbetsgivaren ska då genast underrätta arbetstagaren och den fackliga organisationen som inom en vecka efter underrättelsen har rätt att begära överläggning i saken med arbetsgivaren. För tiden efter två veckor respektive sex månader är arbetsgivaren beroende av samtycke från den berörda fackliga organisationen för att ytterligare kunna skjuta upp ledigheten. Om samtycke inte lämnas har arbetstagaren rätt att påbörja ledigheten efter det att tvåveckors- eller sexmånadersfristen har löpt ut.

Arbetsgivarens uppskjutandefrist räknas från tidpunkten för arbetstagarens ansökan om ledighet. En välplanerad utbildning behöver då överhuvudtaget inte skjutas upp. Den arbetstagare som väljer en tidpunkt för studier som inträffar mer än två veckor respektive sex månader efter det att hen första gången gav in sin ansökan, gör alltså det i förvissningen om att den fackliga organisationens samtycke fordras för ett uppskov. 

I de fall den fackliga organisationen samtyckt till ett längre uppskov än två veckor respektive sex månader har arbetstagaren efter ett år respektive två år rätt att få frågan om ledighetens förläggning prövad av domstol. Vid prövningen ska skälig hänsyn tas till såväl arbetstagarens önskemål som till intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan allvarlig störning. 

Arbetsgivaren och den fackliga organisationen kan ha olika uppfattningar om hur bestämmelserna i studieledighetslagen ska tillämpas. Vid sådan tvist har den fackliga organisationen fått tolkningsföreträde – arbetstagarpartens mening vinner alltså företräde till dess frågan är löst. Arbetsgivaren kan då tvingas att väcka talan mot facket i domstol för att få saken prövad. 

Denna text har ditigare publicerats i den tryckta versionen av Ducatus, nr 1/2020.

Ducatus på webben kompletterar den tryckta medlemstidningen Ducatus. Den både återpublicerar tryckt material och producerar eget, exklusivt för webben. 

Ducatus i tryckt version utkommer med fyra nummer per år. Den ingår i medlemsavgiften till Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Läs mer och skaffa egen prenumeration!