Hur vi själva brukar be, det har vi förmodligen koll på. Vi kanske ber ofta eller sällan, högt eller tyst, på dagen eller på kvällen. Men att lära ut bön till andra kan ibland vara lite svårare. Bönen har inte direkt några fasta former, det finns ju inte direkt något rätt eller fel.
När det kommer till att lära ut hur man ber med barn kan vara ännu svårare. Vi kanske använder oss av ett bönespråk som barnen inte riktigt förstår, eller så är det svårt att förklara vad man egentligen gör när man ber.
Trots att det inte nödvändigtvis finns något rätt eller fel så tror jag att en av de viktigaste sakerna som finns när det kommer till att öppna upp bönen som uttrycksform för barn är att låta deras liv stå i fokus för bönen.
Något som jag själv har gjort på kvällarna vid aftonbönen med mina barn är att fråga dem “Vad har varit roligast idag?” Då kan de svara t ex ”jag spelade fotboll på fritids idag”. Eller ”jag lekte med grannpojken” osv. Vi pratar om det positiva som har skett under dagen. Vi lägger det som inte var bra åt sidan och fokuserar på det goda.
Att sammanfatta dagen med det positiva ger en god känsla inför natten och detta “Tackar” vi sedan för i aftonbönen. Därefter har vi aftonbönen där vi ber för pappa, mamma och lillebror osv. Sist avslutar vi med ”Gud som haver.”
Jag skulle ljuga om jag sa att detta funkar för oss i vår familj under varje kväll. Men detta är ändå den aftonbön och den böneform som har funkat bäst hos oss. Sedan är det så att ibland blir det inte som man vill eller hoppas på. Barn är trötta eller ointresserade ibland. Föräldrar är definitivt trötta och ibland också ointresserade. Och är det så, så är det så det är.
Gud ber alltid för oss och ibland får vi be tillsammans med Gud.
Text: Anton Jalnefur