Foto: Shutterstock

Passionsspelet Getsemane

Ett nyskrivet passionsspel i form av radioteater/hörspel producerat av Farsta församling. Så här säger Dag Lindberg som skrivit manus "Passionsberättelsen är den viktigaste berättelsen vi har. Den upphör aldrig att beröra. Och jag vill försöka gestalta den utifrån samtiden och mitt eget sökande"

Prästen Louise rådgör med kollegan Henrik om en idé till ett passionsspel. Ur deras dialog och vänskap växer ett spel fram kring Jesus i olivlunden Getsemane, dit de själva kommer med sina livsfrågor och oro.
Parallellt pågår ett samtal mellan gestalterna i treenigheten. De intresserar sig för det de skapat och följer även Louise och Henrik. Särskilt Sonen dras in i dramat.

Getsemane är det fjärde och avslutande passionsspelet av Dag Lindberg, präst i Farsta församling, Stockholm. 2018 uppfördes Händelserna utifrån Lukas, 2019 Ordet utifrån Johannes och 2020 Blod och dröm utifrån Matteus. Getsemane är inspirerat av evangelisten Markus.

Varför passionsspel år efter år? 
- Passionsberättelsen är den viktigaste berättelsen vi har. Den upphör aldrig att beröra. Och jag vill försöka gestalta den utifrån samtiden och mitt eget sökande, svarar Dag Lindberg, präst och regissör.

Alla medverkande är medarbetare i Farsta församling, med undantag av Christopher Rasimus.

 

I rollerna

Louise: Karin Sjöberg 
Henrik: David Melin
Fadern: Ola Ragnar
Sonen: Christopher Rasimus
Anden: Camilla Hellberg                                                                             
Musik: Mattias Ekström Koij
Ljuddesign: Felix Ragnar
Manus och regi: Dag Lindberg
Produktion: Svenska kyrkan, Farsta församling
Producerat: 2021

David Melin och Karin Sjöberg spelar Henrik och Louise i hörspelet Getsemane Foto: Isabelle Björklund
Från vänster: Christopher Rasimus, Ola Ragnar, Camilla Hellberg
Christopher Rasimus, Ola Ragnar och Camilla Hellberg gestaltar treenigheten i radioteatern/hörspelet Getsemane Foto: Isabelle Björklund
Treenighetens ikon av Andrej Rublev (1400-talet)

Tillkommelse

Och Gud höll i sin hand
ett litet klot. Se, sade han.
Sonen tittade. I fjärran,
som genom vatten, såg han
ett förbränt land i vilda
färger. Ljuset brann där
borta; härjade byggnader
kastade skuggor. Likt en
lysande orm rullade
en flod ut sig, glänsande
av dy.
På en kal
höjd stod ett kalt träd
och fördystrade himlen.
Människorna sträckte upp
sina magra armar mot det,
som om de väntade att
en försvunnen april skulle
återvända till dess korsade
grenar. Sonen betraktade dem.
Sänd mig dit, sade han.

Ur Minnen av eld (R.S. Thomas)
Översättning: Ingemar och Mikaela Leckius