Även denna söndag är evangelietexten så lång att jag lägger den sist.
Jesus skapar tro
För mig är evangeliet om mötet mellan Jesus och den samariska kvinnan lika fascinerande varje gång jag läser det. Detta möte mitt på dagen som det antyds är, på något sätt, otillåtet, men ändå äger rum. De bägge struntar i konventionen, för kvinnan har ett behov att bli sedd för den hon är, och Jesus vill ge henne något hon behöver: tro och hopp om ett bättre liv.
Om det var lärjungarnas ankomst som gjorde att de avslutade sitt samtal eller om de bägge kände att nu har vi talat klart, de framgår inte av det vi kan läsa. Kvinnan som gått till brunnen mitt på dagen, troligen för att slippa möta andra människor, efter mötet med Jesus lämnar sin kruka och började evangelisera i staden. Många kom till tro genom denna kvinna.
Trots att vi är i Samarien, som vi förra veckan lärde oss att Judarna vid denna tid undvek, så väljer Jesus att stanna i staden och ännu fler kom till tro när de mötte Jesus.
Det som fascinerar mig med detta möte är att det tycks som om både kvinnan och Jesus påverkas av det. Kvinnan blir den första som tydligt får höra Jesus erkänna vara messias. Hon blir en evangelist och människor kommer till tro genom henne. Jesus väljer att stanna kvar i den samariska byn, till trots mot alla gamla regler och traditioner.
Dessa livsförändrande möten är inte så vanliga. Det är klart, kring Jesus var det många som fick sina iv förändrade, men i våra liv, här idag.
Både kvinnan och Jesus var öppna för att mötas, vilket är en förutsättning för att det ska bli ett gott möte.
Det är något vi alla kan ta med oss, att våga vara öppna i mötet med andra människor, och framför allt vara öppna för mötet med GUD.
Mötet med GUD behöver inte ske precis där vi förväntar det, i en gudstjänst eller i en kyrka. Många vittnar om möten med GUD i naturen, i en stark upplevelse vid en konsert, i samband med en livshotande händelse, eller vid ett möte med en annan människa.
Det finns gånger jag önskade jag hade varit med om ett sådant omvälvande möte med GUD, ett möte som jag kunde säga: ”där fick jag min tro” – men det har jag inte. Min tro har varit med mig sedan jag var barn, och har förändrats, vuxit ibland, lämnat mig i tvivel ibland. Dock har jag alltid känt mig buren, på ett sätt jag inte kan förklara.
Det är viktigt, tänker jag, att vi inte värderar varandras tro, eller vår egen. Jesus skapar tro på så många olika sätt. Ibland genom ett omvälvande möte, genom under och uppenbar gudsnärvaro. Ibland genom en stilla viskning i en människas liv.
Lis Carlander, präst
Johannesevangeliet 4:27-42
Lärjungarna blev förvånade över att Jesus talade med en kvinna, men ingen frågad vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: ”Rabbi, kom och ät.” Han svarade: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” Lärjungarna sade då till varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?” Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”
Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens fräslare.”