”Kom igen!” Så ropar vi när vi hejar på någon i skidspåret eller när vi manar på vårt favoritlag i bandy. ”Kom igen!” Så säger vi också till oss själva eller till våra närmaste ibland – med lite varierande tonfall. Uttrycket kan signalera att nu är det dags att gå upp ur sängen, nu ska jag skärpa mig och ta itu med en besvärlig uppgift eller nu behöver du sluta spjärna emot för mamma eller pappa ska sätta på dig vinteroverallen.
”Kom” är ett ord som kommer igen i den här söndagens texter. Det ljuder som en lättsjungen refräng eller ett taktfast hejarop genom alla tre läsningarna men tonfallet är inte detsamma som det brukar vara när vi försöker peppa oss själva eller varandra. ”Kom igen!” är ett uttryck som ofta är förknippat med prestation, aktivitet och ansträngning. Texterna idag handlar i stället om gåvor som Gud ger oss alla alldeles gratis och som vi får ta emot om och om igen. ”Kom på nytt!” är Guds uppmuntrande hälsning till oss idag.
Kvinnan som det berättas om i dagens evangelietext skulle gärna vilja slippa komma igen till Sykars brunn för att hämta vatten. Hon kommer dit när hon kan räkna med att slippa möta någon annan. Nu faller det sig inte bättre än att en trött och törstig judisk man redan är där. Kvinnan blir inte bara förvånad över hans närvaro. Hon blir dessutom överraskad när han ber henne om hjälp. En judisk man ska varken tilltala kvinnor eller samarier. Varför gör den här mannen ett sådant dubbelfel?
Ett svar som vi kan ge på den frågan är att Jesus gör något som vi alla behöver våga göra lite oftare. Han tar chansen att undervisa om tro när tillfälle ges. Vid brunnskanten får han möjlighet att hjälpa både kvinnan och oss att komma på något nytt. Samtalet som vi får lyssna till idag innefattar egna erfarenheter, fritt tänkande, andlig fördjupning, andlig vägledning och själavård. Det kan beskrivas som en mystagogisk dialog. Jesus erbjuder verktyg som vi kan använda för att bryta upp eller vidga förutfattade meningar eller fördomar om vad, vem eller hur Gud är. Vår personliga gudsrelation – vår dialog med Gud – kan flöda fritt på nytt tack vare det Jesus gör för oss och det han ger oss.
Samtalet mellan Jesus och kvinnan tar sin början i vårt kroppsliga behov av vatten. Vi behöver alla vanligt vatten för att leva. Utifrån den kunskapen drar Jesus vår uppmärksamhet till ett annat slags vatten som vi också behöver för att leva och som han ger oss. Han systematiserar inte sin beskrivning av den vattentillförsel som han talar om men han ger oss vissa ledtrådar som styr vår upptäcktsfärd i en viss riktning. Han talar om helig Ande och om den påfyllning av andligt liv som vi människor kontinuerligt behöver.
Gud är livets källa. Gud har format var och en av oss i moderlivet, i fostervattnet, och blåst in sin livsande i oss. Även om vi inte tänker på Gud vid varje andetag så andas vi alla – alltid – i Gud eftersom Gud i varje ögonblick ger oss livet. Vi får ständigt på nytt uppdraget att vara människor som gåva.
I dopet får vi den heliga Anden på nytt. Dopets vatten förenar oss med Kristus och infogar oss i hans kyrka. Den som döps har ibland en särskild dopklänning på sig. Dopklänningen påminner oss om att vi i dopet ikläds Kristus. Vi vigs till tjänst i det som brukar beskrivas som det allmänna prästadömet eller det allmänna diakonatet. Vi får uppdraget att vara en Kristus för våra medmänniskor genom att be för varandra, undervisa och hjälpa varandra och stå upp för varandra när det behövs – i Kristi efterföljd och med hans hjälp.
För att kunna utföra våra uppdrag som människor och kristna behöver vi ständigt på nytt komma till livets källa, till Gud. Vi behöver dialogen med Kristus och det levande vatten som flödar också i oss genom relationen till honom. Vi behöver alla andlig påfyllnad då och då och vid präst- och diakonexamen lyfte ni kandidater fram några verktyg som vi kan använda för att på nytt förbindas med Guds friska källsprång. Vi kan få tröst och kraft från Gud genom att uppmärksamt vistas i Guds skapelse. Vi kan läsa eller be med Bibeln, Guds ord, eller också kan vi gästfritt bidra till fredliga relationer genom att i det vardagliga dela livserfarenheter med varandra precis som kvinnan och Jesus gör vid Sykars brunn.
Idag när vi firar högmässa med präst- och diakonvigning får vi alla andlig påfyllnad eftersom Kristus finns mitt ibland oss. Han är närvarande också i vår digitala gemenskap. Här i kyrkan kommer han till oss på ett mycket kroppsligt sätt i nattvardens bröd och vin. Till den gemenskapen inbjuds vi alla med orden ”Kom, nu är allt tillrett.” Här träder livets källa i dagen.
”Kom” säger jag också till er som vigs till präster och diakon idag. Kom Irja, Marie, Mattias och Heiner.
Det är inte bara präster och diakoner som är mystagoger men när vi idag ber att helig Ande ska komma till er och ta er i tjänst som präster och diakon så kommer ni att få uppgifter som också kan beskrivas på ett mystagogiskt sätt.
Som diakon kommer du att hjälpa människor att hitta vägar in i gemenskapen precis som Jesus hjälpte kvinnan vid Sykars brunn. Det vardagliga samtalet med Jesus ledde till att hon vågade ta kontakt med andra människor. Som präster kommer ni vid dopgudstjänster och nattvardsfirande att låna ut era händer så att människor kan dricka ur de levande vattenflöden som Jesus talar om i dagens evangelietext.
När ni ikläds de kläder och det smycke som förknippas med era uppdrag i vigningstjänsten sjunger kören hymnen ”Veni Sancte Spiritus”, kom helige Ande. Anden kommer idag på nytt till er.
”Kom” är inte bara en återkommande refräng i den här söndagens texter. ”Kom” är också den bön som bär er i vigningstjänsten. Gud kommer i framtiden att säga ”Kom” till er på nytt precis som Gud säger ”Kom” till oss alla när Gud leder oss in i nya livsbejakande uppgifter som människor, kristna, präster och diakoner. Vårt svar på Guds ”Kom!” är lätt att komma ihåg. När Anden säger ”Kom!” ska den som hör det säga ”Kom!” Den som törstar efter andlig påfyllnad ska komma och den som vill ska fritt få dricka av livets vatten. Nåden är att du inte måste komma igen, orka mer, prestera. Du får i stället komma på nytt för att ta emot det Gud ger alldeles gratis. Guds nåd gäller också präster och diakoner. Det är därför vi vågar svara ”Ja” på de frågor som ställs i en vigningsgudstjänst. Det är därför vi vågar säga ”Låt det ske” också som avslutning på ett vigningstal. Amen.
Karin Johannesson, biskop i Uppsala stift.