Varför ville du bli präst?
Det har alltid varit tydligt för mig att jag bär på en kallelse att tjäna Gud och arbeta i Svenska kyrkan, men det var inte förrän under mitt år som assistent i församlingsarbete i Tyresö församling som det blev tydligt att det var ett prästkall jag bar på. Under en veckomässa med medarbetarna förstod jag i en stilla och lugn insikt att jag vill vara en möjliggörare för att människor ska få delaktighet av Guds nåd; i bön, förkunnelse och förvaltande av sakramenten. Jesus gör skillnad i mitt liv och jag vill visa att han gör det med oss alla.
Vad sa din omgivning, vänner och familj när du berättade?
Det var med nyfikenhet och glädje som mina närmaste reagerade när jag berättade om min påbörjade resa mot att bli präst. Jag är välsignad med att vara omgiven och buren av starka och inspirerande människor, som både hjälpt mig och utmanat mig i min tro och identitet som kristen.
Vilken är den mest udda fråga eller kommentar du fått av någon i samband med ditt yrkesval?
Det har hänt att jag fått följdfrågan "Tror du på Gud?" av människor som inte själva kanske skulle beskriva sig som bekännande kristna. Det är någonting tragikomiskt över att denna fråga kan dyka upp.
Har du fått omvärdera något för egen del?
Nej, snarare har allting i mitt liv blivit förstärkt. Det som varit viktigt har blivit viktigare och det som inte varit lika viktigt har på ett okomplicerat sätt svalnat av och fallit bort. För mig har tacksamheten och glädjen till det delade församlingslivet växt sig större än vad jag trodde var möjligt.
Vad tror du att Svenska kyrkan i Stockholms stift behöver för att möta framtiden?
Kyrkan behöver vara en aktiv aktör för att motverka samhällets eskalerande polarisering och en början på detta är i mötet med våra syskon i tron och fler möten och utbyten över konfessions- och samhällsfunktioner. Vi ska vara frimodiga i bön och handling för att verka för Guds rikes utbredning bland oss. Framförallt måste vi känna glädjen i evangeliet!