I sitt arbete har hon fokuserat på Gamla kyrkogården, S:t Pauli kyrkogårdar och Östra kyrkogården. Hon valde tre begravningsplatser från olika tidsepoker och där ingen av dem ligger vid eller runt en kyrka.
– De tre speglar både sin tid, och stadens utveckling under tre sekel, säger Sigrid Nilsson.
Bland annat har hon tittat på den övergripande utformningen, som både kan underlätta och försvåra för besökare.
– Det är intressant att de är planerade som promenadstråk – också. Det finns alltid en ”huvudled”, och särskilt på Gamla blir den en led genom staden.
Via de smalare gångarna lotsas besökaren till mer privata delar, de enskilda gravplatserna.
– Detta är miljöer som kombinerar offentligt och privat, som är både ”mitt” och allas.
I ett allt mer sekulariserat och mångkulturellt samhälle har också den mer traditionella synen på begravningsplatser luckrats upp. Förra vintern blev det medial uppmärksamhet runt pulkaåkning på en begravningsplats i Stockholm. Här i Malmö är det inte ovanligt att minneslundars gräsyta blir plats för picknick och lek.
– Att gräsmattor inte bara är gräsmattor uppfattar inte alla – för många krävs det en gravsten för att förstå att det är en grav, säger Sigrid.
– Samtidigt har alla ett behov av att vårda minnen, och vi uttrycker det på allt mer olika sätt.
Sigrid Nilsson har gjort observationer av de olika besökaraktiviteterna. Att besöka och/eller vårda en grav finns förstås med, men också promenad, att sitta på en bänk ensam eller i sällskap, jogga eller cykla. Med mera. Alla dessa aktiviteter kan samexistera på begravningsplatserna.
I synnerhet Gamla, men även S:t Pauli, används som genväg för människor som går eller cyklar. Östra, med sitt läge längre ut från centrum, har inte den funktionen i samma utsträckning.
”Att kunna gena över begravningsplatsen är något som definierar den som i första hand del av stadsrummet, inte olikt en park, gränd eller gata”, skriver Sigrid bland annat i sin uppsats.
Och ju fler som rör sig i miljön, desto tryggare känns den för besökarna.
Kanske lite oväntat finns också omdömen om begravningsplatser på Tripadvisor – en webbplats för resenärer med i huvudsak användarskapat innehåll.
Gamla kyrkogården beskrivs till exempel som en grön oas, ett härligt promenadstråk.
– Jag valde att använda Tripadvisor i min uppsats för att det är fascinerande att så mycket av definitionerna görs av besökarna.
– Redan på 1700-talet var begravningsplatser som koncept knutna till besöksverksamhet och turism. Någonstans i den idén finns också plats för personliga minnen, plus att det är stadens och landets plats, en poetisk plats.
Så vart rekommenderar Sigrid en malmöbesökare att gå? Vad får han eller hon inte missa?
– Jag tycker de ska besöka alla tre begravningsplatserna, se deras likheter och skillnader. Vik av från huvudstråken, leta symbolik på gravstenarna. De har mycket att säga oss – om klass, tankar om döden, familjeförhållanden och om relationer till levande och döda.
Förr eller senare hamnar vi alla där, på något sätt, konstaterar Sigrid.
– Döden är alltid en del av livet. Jag tror vi mår bra av att inte undvika döden utan i stället låta döden ha en plats i våra liv. Att besöka begravningsplatser är ett sätt att göra det.
Text: Mona Davidsson
