Historia om Brunflo kyrkogård

Text i huvudsak hämtad från ”Kulturhistorisk inventering av begravningsplatser” gjord av antikvarie Henric Ylikoski, Jamtli, 2016

Kyrkogården

Brunflo kyrka har medeltida ursprung. Den medeltida kyrkan ska ha uppförts under senare delen av 1100-talet. Mellan åren 1774-1777 uppfördes den nya kyrkan på samma plats och delvis med återanvändande av den gamla kyrkans murar.  Kyrkogårdens tidigare utseende är svårt att få något grepp om. En karta från 1701 visar kyrkan före ombyggnaden, men varken kyrkogården eller kastalen, är utritade. Från 1763 finns också en karta, här är kyrkan inritad i en kvadrat, men eftersom kastalen saknas även här, är bilden inte särskilt tillförlitlig som källa. Kyrkogården avgränsas idag av en bogårdsmur med stigluckor. Det finns inga uppgifter om när bogårdsmuren uppfördes. I sockenstämmoprotokollen för Brunflo omnämns reparationer av bogårdsmuren och bogårdsportarna under 1770- och 80-talen. Möjligen fick den då sin nuvarande form.

Söder om kyrkan ligger en gravhäll från 1702. Hällen är rest över en av Sveriges första lantmätare Olof Larsson Tresk, från Delsbo. Troligen var det i samband med fälttåget i Jämtland som han 1645 avled och begravdes här vid kyrkan. Hällen bekostades av hans måg Rollof MacKey.

Olof Tresk var en av Sveriges första lantmätare i det under första hälften av 1600-talet inrättade Lantmäteriväsendet efter studier i Uppsala. I mars 1634 utfärdades kammarkollegiet en fullmakt att undersöka landets ödesgårdar och ta reda på av vilken orsak de blivit öde. På Tresks lott föll att göra denna rannsakning i Västmanland. Året därefter, 1635, fick han i uppdrag att förbereda och undersöka möjligheterna att gräva en kanal för Göta älv så man kunde fä en fast vattenled mellan Vänern och Vättern, det som tvåhundra år senare blev Göta kanal. År 1637 erhöll han uppdraget att utföra lantmäteriförrättningar i Norrland, både i städerna och på landsbygden.

[Källa: Thomas Sverker, Borgmästarsläkter i Hudiksvall.......Släktforskarnas Årsbok 1999]

Nya begravningsplatsen

År 1817 diskuterades anläggande av ny begravningsplats. Det kom dock att dröja innan något hände i frågan. År 1859 tillsattes en kommitté som skulle arbeta fram ett förslag till ny begravningsplats. Den nya kyrkogården placerades en bit norrut från kyrkan. Planen godkändes av kyrkostämman den 23 juli 1871. (Kv. I- P) Ett likhus kom också att uppföras mitt på begravningsplatsen. I Brunflo kyrkoarkiv finns en ”Ritning till bisättningshus å Brunflo nya begravningsplats” Man känner igen det karaktäristiska svängda taket från dagens byggnad. Fasaden är dock mer dekorerad än idag. Gravkapellet kom att förändras i samband med restaureringsåtgärder kring 1950. Då fick byggnaden sitt nuvarande utseende.

Under 1920-talet diskuterades flera olika förslag till placering av ännu en ny begravningsplats. (Kv. A-H) År 1930 fastställdes ett förslag och utvidgningen förlades norr om den tidigare begravningsplatsen, efter vägen mot Östersund. På tre sidor av området byggdes en mur av kalksten likt muren kring den äldre delen av begravningsplatsen. Grindstolparna vid entrén från vägen och vid genombrytningen av den gamla muren utfördes lika som på den äldre delen av begravningsplatsen. I slutet av 1950-talet började nästa utvidgning av begravningsplatsen att planeras. (Kv R-X) Utvidgningen placerades väster om den äldsta delen av begravningsplatsen. Infarten till utvidgningen lades med sned vinkel från grinden till den gamla delen. Den 27 september 1962 skedde slutbesiktning av markarbetena på den nyanlagda delen av kyrkogården. På 1980-talet var det återigen dags för en utvidgning av begravningsplatsen. (Kv Z-ZA) En del av utvidgningen stod klar 1991 (årtalet på grindarna) och omfattar två kvarter. En askgravplats och en minneslund är senare tillkomna delar i anslutning till 1991 års utvidgning. Under 2016 påbörjades andra delen av utvidgningen av gravplatsen, väster om Kv. ZA med en utökad askgravplats och förberedelser för nya kistgravplatser.

Äldsta delen av begravningsplatsen omgärdas av stenmurar. Vid utvidgningar av begravningsplatsen har man fortsatt med samma typ av omgärdning. Vid 1991 års utvidgning frångicks dock detta. Istället omgärdas denna del av begravningsplatsen av en hög häck av häggmispel. Från kyrkan går en allékantad väg rakt fram mot begravningsplatsen. Här möts man av grindstolpar i sten. Grindarna som tidigare satt här, förvaras i kastalen. Dessa är i smide med årtalet 1869. Grindstolpar finns också i öster mot vägen. Vid utvidgningen från 1930-talet finns liknande grindstolpar vid öppningen mot den äldre begravningsplatsen. I öster åt vägen sitter järngrindar med årtalet 1932. Även vid 1991 års utvidgning finns grindstolpar i sten och grindar ut mot vägen.