Bana väg för Herren
Jesus sade till folket: ”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelse. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma.
Hör, du som har öron.
Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.”
Matteusevangeliet 11:12-19
Damned if you do, and damned if you don’t – är ett bra engelskt uttryck (förbannad är du om du gör något, och förbannad är du om du inte gör något) som jag kommer att tänka på i dessa dagar då 100-gränser och covidbevis diskuteras. En del tycker covidbevis är mycket bra, och det borde krävas överallt, andra tycker det är dåligt och borde inte förekomma alls. Oavsett vad en arrangör av något offentligt väljer, så blir det någon som blir missnöjd. Och den associationen kommer till mig när jag läser dagens evangelietext.
Det har varit min uppgift att fatta sådana beslut som gör den ene upprörd och den andre lättad dessa senaste veckor. Det är väldigt kluvet, för jag har förståelse både för tankarna om att covidbevis är bra, för det visar att någon är vaccinerad, och tankarna om att covidbevis sorterar människor på ett sätt som kan uppfattas som diskriminerande. Det finns de som är vaccinerade och ännu inte fått sitt covidbevis för att de inte har ett BankID och istället måste skicka in ett pappersbrev för att begära ut sitt covidbevis, och det kan ta upp till tre veckor att få det.
Så tydligt det är att livet inte alltid är rättvist. Och de flesta av oss vill så gärna att det ska vara det. Även Jesus önskade rättvisa, och när han talar om att en del vill rycka till sig himmelriket med våld förstår jag det som att en del vill tränga sig före andra. Fast det är inte så himmelriket funkar. Det skulle vara mycket orättvist, för det skulle betyda att himmelriket tillhör de starka.
Mycket skilde Johannes och Jesus sätt åt, men en sak var de överens om, att GUD inte gillar orättvisor. Johannes banade väg i människorna för Jesus så att det fanns de som var beredda att ta emot honom. Alla var det inte förstås, men tillräckligt många för att Jesusrörelsen skulle växa till den tro vi bekänner idag: Kristendom.
Vad vi än gör kan någon tycka att det är fel, banar vägen åt fel håll, medan andra kan tycka att det är helt rätt. Därför behöver vi hela tiden reflektera över vart vi är på väg, och varför vi valt just den vägen.
Denna adventstid har vi att reflektera över hur vi, på ett gott sätt, kan bana väg för Jesus i våra liv.
Lis Carlander, präst