Kyrkoherde Kristian Lillös tankar kring skapelseteologi är grunden för det miljö- och hållbarhetsarbete som bedrivs i Svenska kyrkan Helsingborg.
Filmen ovan är en del av en utbildning i miljö och hållbarhet för medarbetare och förtroendevalda i Svenska kyrkan Helsingborg.
Nedan kan du läsa Kristian Lillös tankar kring skapelseteologi, samma som han pratar om i filmen.
Vi börjar med fyra viktiga ord som jag vill att ni lägger på minnet – ord som ni ju säkert redan har funderat mycket kring. Det är fyra ord som är allmänmänskliga samtidigt som de är grundord i teologi.
Orden är: Förundran, Gemenskap, Sanning och omvändelse.
Vad är då det. Jo, för mig (Kristian Lillö, kyrkoherde i Svenska kyrkan Helsingborg) är skapelseteologi en ansvarstagande livsinställning som inte kräver tro men som kan motiveras utifrån kristen tro.
Först vill jag dela en berättelse om ett barn som tidigt en morgon, när himmel och jord var som ett, smög sig ut och satte sig i gräset, andades in morgonen, luften, ljuset, daggen, lyfte sina händer i en vacker kupad gest och tyst viskade fram sin fråga: Vad är allt detta?
Barnets fråga är varje människas fråga – den fråga av förundran som genomsyrar våra liv, och som är ett grundackord i allt liv: Förundran över livets storhet och mångfald, komplexitet och ekosystem. Skapelsens storhet i det lilla som det stora, mikrokosmos som makrokosmos.
Varje människa bär på denna förundran och en drivkraft att på bästa sätt bidra till att livet och skapelsen, naturen och framtiden blir så trygg och bra som möjligt, för samtidens människor utan att äventyra kommande generationers behov. Alltså så bra som möjligt här och nu och där och sedan.
Skapelseteologi handlar om just detta, att människan är medskapare, delaktig i skapelseverket som har påbörjats och som pågår hela tiden.
Varje människa hämtar inspiration ur sin förundran, och står i gemenskap med livets ursprung, med varandra och framtiden.
Skapelseverket handlar om att älska livet, upprätthålla det goda, leva i tillit och odla hopp tillsammans för en hållbar värld, en rättvis och rättfärdig värld.
Till sin hjälp har människan sitt sökande efter sanningen och de sanningar som vetenskap och livserfarenhet har kommit överens om, och fått bekräftade. I sitt sanningssökande och längtan att leva sant är människan alltid öppen för att revidera och ompröva gamla sanningar – det hör till en god skapelseteologi att på förundran som grund, i gemenskap med allt och alla, söka sanning och leva sant.
Det fjärde viktiga är ett grunddrag i de flesta religioner, livsåskådningar och ideologier och det hör nära samman med sanningssökandet. Jag tänker på omvändelse, metanoia, vända om, självkritiskt och balanserat vilja börja på nytt och rätt. Att vändas om.
I vår tid, inför alla de utmaningar som klimatförändringarna ställer på oss, får omvändelsen som förr mer hade en personlig individuell frälsningskaraktär snarare en kollektiv betydelse.
Det handlar nu mer om vår gemensamma omvändelse för att på förundrans grund, i den gemenskap som innefattar allt levande nu och i generationer som kommer efter oss, söka sanning och leva i enlighet med den och när det behövs omvända oss, ställa om, för livets skull.
En god skapelseteologi kan använda bilden av barnet med de kupade händerna och säga att det är skapelsens Gud som håller allt i sina kupade händer, och som utan att dra sig bort, överlämnar allt till människorna att förvalta
Det handlar om en omsorg om miljön som genomsyrar allt vi säger och gör, och vi samverkar med samhället, vetenskapen och andra aktörer av god vilja för hållbarhet, här och nu, och långsiktigt. Det handlar om en attityd till verkligheten som konkretiseras i Jesu liv, att vara till för andra, till den yttersta gränsen, och litet till.
Även utan utgångspunkten att Gud finns och vill oss väl, eller med tvivel på att det är Gud som skapar och anförtror oss skapelsen, och upprättar oss genom Kristi kärleksförsoning när vi sviker och faller i egen grop, så håller bilden om människans förvaltarskap. För uppgiften blir densamma med som utan tro: Vi är förvaltare av skapelsen – och klimatet är Prio 1, och vi får hela tiden ny Anda, Inspiration.
Av: Kristian Lillö, kyrkoherde i Svenska kyrkan Helsingborg, skrivet en vacker dag i augusti 2021.