Till jul är tröskeln så låg att man nästan trillar in...

Ibland känns det direkt när en kliver innan för dörren hur stämningen är. Just så är det i Norrstrandskyrkan under det öppna julfirandet i dagarna tre. Det känns välkomnande, avslappnat och inkluderande – att det här är för dig.

Och för alla andra.

Det är ingen ordnad välkomstkommitté som hälsar välkommen och berättar vad som händer och vad som förväntas av dig. Däremot möter alla dig med blicken, ser vänligt glada ut och hejar, fast de inte känner dig. Hur ofta händer det på andra platser, i andra sammanhang?

I år blir det trettonde julen som Norrstrands­kyrkan fylls av ett öppet julfirande i flera dagar, med julmat, fika, musik, gudstjänster och mycket att göra för stora som små, gamla som unga. 

– Det började med att Svenska kyrkan centralt skickade ut en fråga om hur många församlingar som hade öppet julfirande, berättar Margareta Brandby-Cöster, som var kyrkoherde i Norrstrand 2008-2012. Då fanns det inte något liknande i stiftet.

Personalen var direkt med på idén att dra igång och kom fram till att det öppna julfirandet verkligen skulle var öppet för alla människor. 

– Vi ville att de som brukar vara här i kyrkan, de som bara brukar komma till jul, de som kanske inte har någon att fira jul med, de som inte har något hem att fira jul i – att alla sorters människor med olika behov av julgemenskap skulle känna sig välkomna, säger Margareta.

Firandet har vuxit och lockar nu flera hundra besökare, flest på julafton, väldigt många på juldagen och ett myller i lokalerna även på annandagen. Och blandningen är påfallande stor i klädstilar, ålder och bakgrund. 

– Jag har gått till Norrstrandskyrkan på jul tillsammans med mina bröder och föräldrar så länge jag kan minnas, berättar Pär Kunze, som för några år sedan flyttade hem till Karlstad igen. Han och hela storfamiljen har fortsatt att fira jul i Norrstrandskyrkan. 

– Vi gick alltid hit, till och med när vi var tonåringar. Nu när bröderna fått barn har vi ännu större anledning, fortsätter Pär, och skrattar till när han kommer att tänka på ett minne från barnaåren.

– Vid krubban får barn gå fram med olika roller som Josef, Maria och så vidare. Vi var ju tre bröder, så vi brukade bli de tre kamelerna som de vise männen hade med sig! Det är mysigt, lättsamt, man träffar en del andra familjer man känner sedan gammalt – det känns hemtamt helt enkelt. Och så får man julberättelsen berättad för sig, det känns bra.

Det är många volontärer som hjälper till för att få julfirandet att fungera för alla hundratals besökare. Det lagas mat, diskas, städas, fixas. Och några har som främsta uppgift att går runt och prata med alla, så att de känner sig sedda och välkomna. Anna-Karin Engström är en som varit med några gånger nu.

– När barnen under några år inte var hemma över jul så tipsade diakon Lasse Söderberg om julen i Norrstrandskyrkan. Jag testade och det är nästan det bästa jag har gjort, berättar hon. Det är en fantastiskt trevlig gemenskap både med andra volontärer och besökarna. Det påminner om hemmet där jag växte upp där dörren alltid var öppen.

Och hon tillägger:
– Jag har ett stort nät av vänner och släktingar så jag har bra alter­nativ till att fira jul i Norrstrandskyrkan. Och inte är jag så kyrklig heller, men har varit engagerad i Julänglarna, som samlar in gåvor till familjer som inte har råd att fira jul.

Lasse Söderberg är en av många ur kyrkans personal som jobbar med förberedelserna och är på plats delar av julen. 

– Visst kan det vara lite tufft för personalen, säger Lasse. Men vi delar på jobbet och hinner med både att vara i kyrkan och hemma. Jul för mig är att vara i Norrstrandsskyrkan!

– Vi vet att storhelger kan vara jobbiga för många, så det är befriande att vårt julfirande är öppet och gratis. Tröskeln är så låg att man nästan trillar in här... Faktum är att det gör nytta även för en del som inte ens kommer hit. Bara att känna att möjligheten att komma till gemenskapen finns gör att det känns mindre ensamt. Och firandet fyller också ett behov hos många som har ett rikt socialt nätverk.

Margareta Brandby-Cöster och hennes man firar själva jul i Norrstrandskyrkan nu som volontärer. En av Margaretas viktigaste uppgifter under det öppna julfirandet är att hålla berättarstund. Senast var det sagor av HC Andersen, Tove Jansson och Selma Lagerlöf – vad det blir i år får den som kommer se och höra.

Att många känner sig hemma i det gemensamma julfirandet är omvittnat. För något år sedan sa en som varit med några timmar ”Hej då!” och gick hemåt. Någon timme senare var han tillbaka och Margareta frågade: ”Har du inte gått hem?”

– Jo, men när jag kom hem så tänkte jag ”vad ska jag göra här?” – så här är jag igen!

Text: Ulrik Scheller
Bild: Jocke Lagercrantz