Foto: Arne Hyckenberg

Ljusbärare - för hopp om världen

Nyhet Publicerad Ändrad

Har du gått in i en kyrka och tänt ett ljus någon gång? För många är handlingen en symbol där orden tar slut. Ljusbäraren i Uppenbarelsekyrkan har sitt ursprung i den dagen då Martin Luther Kings besök till Uppsala tog en oväntad vändning.

För 50 år sedan invigdes den första ljusbäraren i Uppsala domkyrka och det var Martin Lönnebo, som så småningom skulle bli biskop i Linköping, som stod bakom initiativet. 
– När Kyrkornas världsråd skulle samlas i Uppsala 1968 var jag kaplan i domkyrkan. Martin Luther King skulle komma dit och tala, men så blev han skjuten, berättar Martin Lönnebo.
–Jag tänkte att vi måste göra något för att sända ut ett budskap om folk och försoning. Och samtidigt föra in en ny sed som skulle kunna vara en hjälp i bönen. Jag tänkte ett träd med ett kors, vars armar gick ut i de fyra väderstrecken för att samla världens folk i försoning. 
– Jag var vän med en kyrkvärd med bra kontakter så vi samlade in de pengar som krävdes. Vi anlitade konstnären Olof Hellström som gjorde ritningen till det vi kallade ”Folkförsoningens träd” och sedan gick vi till ärkebiskopen som då inte kunde säga nej till förslaget, fortsätter Martin Lönnebo. 

Invigningsgudstjänsten till Kyrkornas världsråd sändes över hela Europa och där invigdes ljusbäraren. Patriarker, präster och pastorer tände ljus och bad sida vid sida. Det gjorde att spridningen av ljusbäraren fick bra effekt. Tio år senare fanns de i kyrkor övaser hela landet och spreds även vidare till de nordiska länderna och ner över Europa. Det fördes snart in som ett moment i gudstjänsten och även införandet av dopljus kom som en följd av detta.  
– När människor som kommer från länder där man har en tradition att tända ljus så känner de sig hemma, säger Martin. 

Foto: Arne Hyckenberg

I samband med allhelgonahelgen besöker många gravarna på kyrkogården och tänder ljus men även Uppenbarelsekyrkans ljusbärare används flitigt, både av barn och vuxna. 
– En låga lyser upp ett mörker, en upplevelse av något. Symboliken är stark och ljuset kan peka mot min tro, livet eller sorgen jag känner, berättar Lars Viper, kyrkoherde i Saltsjöbaden. 

Han får ofta frågan om att tända ett ljus för någon. Kanske via ett telefonsamtal eller ett fysiskt möte.
– Eller att vi ska ses vid ljusgloben och tända ljus tillsammans. Ljuständning blir en del av det religiösa språket som är enklare för människor att ta till sig. Bön kan i stället för många låta abstrakt och avskräckande. 

Lars menar, att kyrkans budskap är att förmedla hopp till människor.
– Jesus sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Vi kan finnas vid en sörjandes sida och ge tröst och vägledning i sorgen. Mysteriet döden är det mest ologiska som kan drabba oss idag. Både ung som gammal kan dö och vi kan inte förstå oss på döden. För många är den hopplös, menar Lars. 

Vid allhelgonahelgen finner många besökare en gemenskap när de besöker gravarna. Kyrkan vill visa att ingen är ensam i sin sorg.
– Det är en enorm aktivitet både i kyrkan och på Skogsö. Det är många som tänder ljus och kyrkogården är otroligt vacker just då. Vi erbjuder öppna kyrkor, samtal och minnesgudstjänster, säger Lars. 

NY SERIE - Uppenbarelsekyrkan berättar

Under 2021uppmärksammar vi Uppenbarelsekyrkan. Det kan vara konsten, interiören, en plats, en detalj som får stå i fokus.

Möten i ögonhöjd

Predikstolen i Uppenbarelsekyrkan har en nedtonad plats i kyrkorummet. – Arkitektoniskt var det en ny tanke när kyrkan ritades, att prästen skulle vara kvar nere i kyrkorummet under predikan, säger Lars Viper, kyrkoherde.

Guldskimrande mosaik

Under orgelläktaren långt fram i Uppenbarelsekyrkan ligger det Wallenbergska gravkoret. Gravkoret syns inte direkt när man kommer in i kyrkan, men går man fram mot koret anar man gravkoret till höger om ljusbäraren och flygeln, bakom en smidd grind.

– Den här platsen var avsedd för allmänt skriftermål, en särskild gudstjänst med  syndabekännelse och förlåtelse som  centrum, säger Lars Viper.

Vad används platsen bakom altaret till?

I en ny serie uppmärksammas Uppenbarelsekyrkan. Det kan vara konsten, interiören, en plats, en detalj som får stå i fokus. I första delen av ”Uppenbarelsekyrkan berättar” får du följa med in bakom högaltaret.

32 stämmor

Det är svårt att tänka sig gudstjänster, vigslar, dop och begravningar helt utan orgelmusik. De flesta kyrkorglar förändras dock över tid genom ombyggnader och under påverkan av olika trender. I andra delen av ”Uppenbarelsekyrkan berättar" tar organist Katja Själander, oss med till de orglar som funnits i Uppenbarelsekyrkan genom åren.