Tjugonde söndagen efter trefaldighet ” Att leva tillsammans”
Text: Mark 3:31-35
Nu kom Jesu mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.«
Tankar inför söndagen
En relationsdag kanske vi kan kalla föregående söndag. Att leva tillsammans var temat. Och lever tillsammans, det gör vi ju. Vare sig vi vill det eller inte, så är vi många människor i världen, och en del av dem kommer vi i kontakt med.
Ändå tror jag att vi kan välja att leva tillsammans eller inte. Vi kan välja att leva sida vid sida helt enkelt för att vi råkar finnas i varandras närhet – eller vi kan välja att verkligen dela livet med varandra. Jag tror att det är två olika saker. Jag kan leva BREDVID en människa utan att någonsin släppa in henne, låta henne komma nära mig. Eller kan jag vända mig MOT en människa och möta henne, släppa in henne och dela mitt liv med henne.
Att våga möta en människa är lite som att spela, eller köpa lotter, med sig själv som insats. När jag öppnar mig och blottar mig riskerar jag att bli sårad. Jag riskerar att den andra väljer att inte möta mig, att hon visar bort mig och gör mig illa. Men jag kan också vinna högsta vinsten – jag kan vinna en annan människa, tillgång till någons innersta hjärta. Och det tror jag är ett pris som är mer värt än några pengar. Det bästa med mötes-spelet är att när jag verkligen vinner högsta vinsten, är det en vinst för båda. Jag får behålla insatsen, mig själv, och vinsten, den andra. Och den andra får också behålla sig själv och vinner mig. Det är ett spel med höga insatser, men det är ett spel där om någon vinner – så vinner båda.
Jag tror att vi är skapade till att leva i gemenskap med varandra, att dela våra liv med varandra. Vi är ofta, inte alltid, men ofta ganska bra på att göra det i små enheter – i den närmsta familjen till exempel. Men ibland har vi svårt att våga låta gemenskapen och mötena räcka till också andra.
I dagens evangelietext breddar Jesus begreppet familj. Han visar på att det inte nödvändigtvis är blodsbanden som knyter oss samman, utan vi kan höra samman av många andra skäl. Skäl som dessutom kan vara viktigare för oss. Ibland kan vänskapsbanden vara starkare än familjebanden.
Blod är tjockare än vatten, säger vi ibland, och menar ungefär att familjerelationer är starkare och viktigare än andra relationer. Men en av mina favorit-textförfattare, Eva Dahlgren, som skrivit en sång om hur hennes idealsamhälle ser ut, hon har gett mig raden: Här är vatten tjockt som blod. För mig är det ett bra sätt att uttrycka den gemenskap jag tror att vi alla är del av. Gemenskapen som ligger i att vi är Guds barn. Här är vatten tjockt som blod.
Vattnet som är en stor del av våra kroppar. Samma vatten som finns över hela världen och som binder samman hela mänskligheten. Det kanske inte är samma blod som flyter i våra ådror – men det är samma vatten i våra kroppar. Gemenskapen med alla Guds barn är den viktigaste gemenskapen av alla.
Och det är min tro att var jag än befinner mig, om jag vågar möta människor, öppna och ge av mig själv, så kommer det att finnas människor som tar emot mig, möter mig och ger av sig själva till mig. Om vi orkar och vågar lyssna på varandra, hålla varandras händer, dela våra glädjeämnen och sorger med varandra – då tror jag att vi kommer att ha en gemenskap där det alltid finns någon för alla. En gemenskap där vi lever tillsammans och delar livet med varandra. En gemenskap där vatten är tjockt som blod.
En enda mänsklighet, och Gud som ständigt finns i vår närhet. Gud som stöder oss och leder oss när vi behöver det, Gud som ger oss kraft och mod. Gud som vi alltid kan vända oss till.
/Linda Isberg, präst