Vi befinner oss i fastetiden, en tid för eftertanke, bön och att avstå något, gärna något som kan vara till glädje för andra och innebära en större eller mindre uppoffring av oss. För mig känns det som en tid att skala av för att komma till kärnan, till hjärtat.
Jag vet att många skänker en slant till Svenska kyrkans fasteinsamling, en insamling som känns lika aktuell idag som den gjorde när Lutherhjälpen första rikstäckande fasteinsamling ägde rum i mitten av 1960-talet. Den lilla rektangulära fastebössan i papp att vika ihop själv och ställa på köksbordet känns lika klassisk som sparbössan i form av en ekorre i plast från Sparbanken som jag tidigt 1970-tal fick att stoppa mynt i. Då blev det allt från 5 öre till, vid extra högtidliga tillfällen, en femkronorssedel att stoppa i fastebössan, och ibland även i ekorrbössan.
Nu swishar jag istället. Eftersom det är enkelt och jag sällan har mynt och sedlar. Men till min glädje finns pappersbössan kvar, något som säkert har ett pedagogiskt värde, inte minst för barn och unga och kanske också för äldre som var med på “den gamla goda tiden” då pappersbössan stod på vart och vartannat köksbord.
Numera är Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission Act Svenska kyrkan, ett namn med flera bottnar och internationell klang. Act som i agera och Svenska kyrkan som en del av ACT Alliance som består av mer än 145 kyrkor och relaterade organisationer som tillsammans arbetar i över 120 länder för att skapa en positiv och hållbar förändring för de fattigaste och mest marginaliserade människorna. ACT betyder Action by churches together, och genom samarbetet kan kyrkor och organisationer på plats se till att pengarna kommer fram och används på ett bra sätt där.
I år är coronapandemin i centrum för fasteinsamlingen. Det är något som vi alla kan relatera till tror jag, med tanke på att corona finns i Sverige och att många människor i vårt land drabbats av sjukdomen mer eller mindre hårt. Det är verkligen tragiskt nog så, men att denna pandemi tvingar miljoner människor att fly till ett liv i extrem fattigdom och hunger är nog mindre greppbart för oss. Till det kommer stängda gränser, utegångsförbud, förlorade arbeten, transporter med mat som inte når flyktingläger och ökat våld i hemmen.
För mig är det enkelt att swisha min gåva till 900 1223. Det känns tryggt att veta att det är kristna kyrkor världen över som tar hand om mitt lilla bidrag för att göra tillvaron lite bättre för människor som inte har någonting. Som det så klokt sägs “Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”. Och som den kluvna människa jag i grund och botten är, med både gott och ont i mig, så får jag lite på att det är gott nog. Resten överlåter jag till Gud.
En välsignad fastetid önskar jag er alla!