Som världens största biståndsgivare har EU har en nyckelroll att spela globalt för en hållbar utveckling och återhämtning efter pandemin. Men då behövs ökade resurser till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. EU:s stöd till de minst utvecklade länderna står och stampar på samma nivå som tidigare år; endast 0,1 procent av EU:s sammanlagda bruttonationalinkomst (BNI). Därmed missade EU sitt mål att nå upp till 0,15 procent år 2020.
– Det är allvarligt att andelen bistånd till de länder som har störst behov inte ökar, utan till och med minskar något, säger Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan. Statistiken speglar en utveckling där allt fler EU-länder låter egna intressen styra påverka vart stödet ska gå – inte kunskap om var behoven är störst. Vi är samtidigt stolta över att Sverige prioriterar de minst utvecklade länderna så tydligt, med en tredjedel av vårt totala bistånd.
Det är den årliga AidWatch-rapporten av CONCORD Europa som presenterar siffrorna och analysen. I rapporten intervjuas representanter för organisationer i Afrika och Europa som tecknar en bild av ett EU som låter migrationspolitiska och geopolitiska ambitioner, inte minst att konkurrera med Kina på den globala arenan, styra EU:s vägval i det internationella utvecklingssamarbetet.
EU:s totala bistånd ökade glädjande nog under 2020 och nådde 0,5 procent av BNI, jämfört med 0,42 procent året innan. Fortfarande är dock åtagandet om att medlemsstaterna ska bidra med 0,7 procent av sin BNI långt från att bli verklighet.
Under pandemin har EU samordnat och samlat in ytterligare biståndsbudget från medlemsstaterna som ”Team Europas” respons på pandemins förödande konsekvenser. Detta har sannolikt bidragit till att tio EU-länder ökade sitt bistånd med mer än fem procent jämfört med året innan. Ett fåtal stora givarländer som Frankrike, Tyskland och Sverige har stått för merparten av ökningen av biståndet. Andra minskade sitt internationella bistånd på grund av den egna ekonomiska tillbakagången. Med Storbritanniens utträde blir EU:s bidrag till hållbar utveckling mindre inflytelserikt, samtidigt som Storbritannien också backat från ansvar genom stora nedskärningar av landets biståndsbudget.
Många av de nya samordnade initiativ inom “Team Europa" som EU vill sätta upp är fortfarande i sin linda och för tidigt att utvärdera. Det finns dock oroande tecken på att EU:s samordning inom biståndet tas över av andra politiska ambitioner än att skapa bättre villkor för utsatta människor.
– Vi vill se Sverige använda sitt förtroende inom EU för att driva på ”Team Europa” i riktning mot ökad transparens och ett effektivt bistånd som utgår från lokala behov och prioriteringar och arbetar tillsammans med aktörer som är väl förankrade i befolkningen säger Erik Lysén.
Rapporten tar också upp att det sker en stor ökning av bistånd i form av lån istället för gåvobistånd.
– Det är oroväckande att andelen lån i EU-ländernas bistånd ökar, säger Erik Lysén. Det riskerar spä på ohållbara skuldbördor i många låginkomstländer istället för att bidra till långsiktigt hållbara lösningar. Skuldkrisen gör redan att många länder inte har råd med nödvändiga kostnader för sjukvård, utbildning, social trygghet och återhämtning efter pandemin, säger Erik Lysén.
Rapporten pekar också på att andelen bistånd som är inriktat på jämställdhet minskar svagt, vilket oroar i ljuset av att länder som Ungern och Polen har motarbetat jämställdhet i politiska överenskommelser.