När jag var barn och gick i lågstadiet lärde vår fröken Mona-Caisa oss elever en höstvisa som lever kvar i minnet hos mig sedan dess. Visan som är skriven av Lennart Hellsing heter just ”Gubben höst”. Du kanske också kan den? Den börjar med orden:
”Gubben Höst, tänk nu målar han Björken i gult…”.
Så är det nu omkring oss. Hela naturen förändras och löven ändrar färg inte bara till gult utan alla nyanser av rött, orange, brunt och grönt – och de löv som träd och buskar tappar de faller alltid nedåt till marken p.g.a. Newtons gravitationslag.
Naturen är fantastisk, Skapelsen är fantastisk och vi människor som finns här och får vara i allt detta färgfyrverkeri är en del i allt, en del av allt – för vi lever just här och just nu och allt hör ihop.
Vi hör ihop på många sätt...
För att vi bor på samma jordklot, andas samma luft, dricker vatten som hör till samma kretslopp av vatten som alltid funnits på jorden. Omsluts av samma atmosfär och påverkas av samma gravitationskraft som kommer av gravitationslagen.
Så tänker jag att Gud är för oss – jämförbar med gravitationslagen, den som fungerar oberoende av din tro på den. Den är ändå konstant för alla människor och i all vår mångfald. Det hänger inte på att vi har hittat en tro på vare sig Gud eller gravitationskraften först för de båda krafterna finns redan hos oss – alltid och i alla
årstider.
Med en önskan om en fin höst i alla dess färger!
/Carin Zetterberg, kyrkoherde