Foto: Ilar Gunilla Persson

Erik

På väg till kyrkan varje söndag gick vi hela familjen med biblarna i handen, ja detta var länge sen. Min familj var strängt religliösa, det mesta som inbringa­de glädje var syndigt enligt dem. Min pappa slog mig för att jag inte var karl nog som han sa.
Men när jag gick där på grusvägen mot kyrkan så drömde jag att jag var en ballerina som dansade fram och var så fri så fri.

Ja jag var ju född pojke och jag ville dansa, det var det enda jag ville. Jag ville bli ballerina, och jag blev dan­sare.

När jag fyllde myndighetsålder så lämnade jag min familj och landet och har sen levt i dansens värld i hela mitt liv.

Erik

On our way to church every Sunday, our whole family would walk with Bibles in our hands – yes, this was a long time ago. My family was strictly religious; most things that brought joy were sinful, according to them. My dad hit me because, as he said it, I wasn’t man enough. But when I walked on that gravel road to church, I dreamed that I was a ballerina, dancing along, so free, so free.

Yes, I was born a boy and I wanted to dance, that was the only thing I wanted. I wanted to become a ballerina, and I became a dancer.

When I came of age, I left my family and the country, and have ever since lived in the world of dance for all of my life.

Erik

Matkalla kirkkoon joka sunnuntai kävelimme koko perhe raamatut kädessä, niin tämä oli kauan aikaa sitten. Perheeni oli tiukan uskonnollinen, suurin osa iloa tuottavista asioista oli heidän mielestään syntiä. Isäni löi minua koska en ollut kyllin mies niin kuin hän sen sanoi.

Mutta kävellessäni siinä soratiellä kohti kirkkoa uneksin olevani ballerina, joka eteni tanssien ollen vapaa, niin vapaa. Minähän olin syntynyt pojaksi ja halusin tanssia, se oli ainut mitä halusin. Halusin ballerinaksi, ja tanssija minusta tuli.

Kun tulin täysi-ikäiseksi, jätin perheeni ja lähdin maasta, minkä jälkeen olen elänyt tanssin maailmassa koko elämäni.