Foto: Hans Granqvist

Mats andliga resa

(Ur Kyrknyckeln nr 3 2021)

Konstnär Mats Wikström har alltid varit intresserad av religion. Sökandet har på olika vägar lett honom fram till en relation med Jesus. Idag besöker han regelbundet gudstjänster i Råneå kyrka.
– Jag tycker det är märkligt och synd att det inte är fler som går i kyrkan. Man får ofta uppleva en bra predikan. Och då går man ut ur kyrkan som en bättre människa och det håller ju i sig, i alla fall några dagar.

Det går bra för Mats Wikström just nu. Det har inte alltid gjort det, men nu befinner han sig i ett flöde. Hela sitt liv har han känt sig svag och rädd, samtidigt som behovet att bli bekräftad har varit starkt.
– Den här osäkerheten har jag velat komma bort från, det har varit en drivkraft för mig att bli respekterad, att få en position.
Men nu har det vänt. Jobbuppdragen haglar och nyligen köpte Moderna museet i Stockholm in hans skulptur Växandets vånda och videoverket Jag är en konstnär i
Norrbotten.
– Det var en stor och obegriplig bekräftelse. Konsten har varit ett sätt för mig att etablera mig i samhället, att få respekt. Till slut har det lyckats, jag förses dessutom med pengar, säger Mats och skrattar.
Mats visar upp några verk som han har förvarade på Konstnärernas Kollektivverkstad i Luleå. En bild föreställer en naken Mats i flera upplagor och ett citat från Psaltaren: Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt.
– Jag har väl känt mig litegrann som ett offer, men det gör jag inte längre,
kommenterar Mats textvalet.

Eterkropp

Ett meddelande som jag har fått från Jesus är att jag inte ska döma mig själv, vilket jag har varit ganska bra på.

Mats Wikström

Mats yrkeskarriär började under åttiotalet med en tjänst på landstinget där har skrev promemorior och gjorde utredningar. 1988 blev han övertalig och började konstlinjen på Sunderby folkhögskola. Sedan dess har han i stort sett levt på sitt konstnärskap. En annan sträng på Mats lyra är musiken. Han är medlem i musikgruppen Eterkropp och skapar även musik i eget namn.
– Jag har inte någon särskild talang på området, möjligen på att skriva texter. Men att sjunga och sånt har jag fått träna på. Nu tycker jag att det låter ganska bra.

Råneåbiennalen

För fyra år sedan flyttade Mats till en gård i utkanten av Böle, några kilometer utanför Råneå 
– Där trivs jag. Jag känner att jag blivit accepterad i byn.
En av orsakerna till att han grundade Råneåbiennalen 2018 var att Mats ville komma närmare människor och trakten. Samtidigt var det en motståndsaktion mot den mer etablerade Luleåbiennalen som startade samtidigt. Mats kände sig lite utanför när det kom upp curatorer från Stockholm och allt var finansierat och välordnat. Den obstinata sidan i honom slog till och idén om en konstbiennal i Råneå kom till honom som en blixt från klar himmel.
– Jag har ett obstinat drag i mig. Det har varit tydligare tidigare. Och jag har haft en förmåga att reta upp människor. Man säger saker som man kanske inte borde ha sagt, man sårar människor. Jag försöker numera ställa till rätta det där som jag gjorde förr, men fortfarande är jag inte på god fot med alla. Det är ju inte alla som vill. Men en del vill och då känns det jättebra att försonas.

Sökandet

Mats är till stora delar uppväxt i Arvidsjaur. Han minns sin farmor som gick omkring och sjöng kristna sånger och ville att barnbarnen skulle bli troende.
– Men jag lyckades aldrig bli det. Jag kände ingen koppling till något andligt.
Av och till genom livet har det religiösa intresset blommat upp. Ett tag i ungdomen var han dragen mot Krishnarörelsen. Under den tid på nittiotalet då han levde i Stockholm kom han i kontakt med en buddist som påverkade honom. Mats gick med i en buddistisk lekmannarörelse som träffades regelbundet.
– Men jag fick nog och slutade. Jag kände mig aldrig riktigt som en buddist, men det var en del av min längtan till något andligt.
Efter Stockholmstiden då Mats bodde i Gammelstad gick det andliga sökandet på sparlåga. Han gick ur Svenska kyrkan. Det var först efter flytten till Träskbrännan som hans hus heter, som en kontakt började spira med kyrkan. Mats började delta
i gudstjänster och gick med i Råneå kyrkokör.
– Samtidigt började jag intressera mig för nyandlighet där man på olika sätt har kontakt med den andliga världen. Egentligen var det början till det som blev min kristna praktik och jag gick med i Svenska kyrkan igen.

Jesus

Men det är i hemmet i Träskbrännan som han har sin huvudsakliga kontakt med den andliga världen. Mats mediterar regelbundet och där är Jesus alltid med.
– Jesus finns för mig som en väldigt tydlig gestalt som jag kan ha kontakt med. Den Jesus som jag har ser ut som en standard-Jesus. Jag tror inte han ser ut så men vi människor behöver en bild. Ett meddelande som jag har fått från Jesus är att jag inte ska döma mig själv, vilket jag har varit ganska bra på.
Samtidigt är han kritisk till kristendomens anspråk på att vara den enda
sanna religionen.
– Det är högst beklagligt. Olika kulturer har olika sätt att förhålla sig till den andliga världen. För mig som är uppvuxen i västerlandet så är kristendomen en naturlig utgångspunkt. Andra har andra andliga förbilder att förhålla sig till.

Text: Ulf Boström
Foto: Hans Granqvist

Korset har en bild av en skäggig Mats högst upp. - Inte tycker jag att jag är Jesus, men jag tycker inte det är att häda. Om man tror på Gud, att det finns en andlig makt så har vi den alla inom oss. Foto: Hans Granqvist