Lyckad premiär för Teo talks-festivalen

Den första Teo talks-festivalen någonsin äger rum fredag–lördag den 27–28 augusti i kulturhuset Väven, vid Umeälven. Ett 70-tal personer har kommit för att lyssna till åtta talare som fått 18 minuter vardera för att dela något som får deras hjärta att sjunga. Forskaren och prästen Frida Mannerfelt konstaterar att hon är glad att kunna tala offentligt från en scen kring sin forskning om predikan och kvinnors kallelse. Det har inte varit självklart genom historien där kvinnor varit utestängda från både utbildning och ämbete, och deras predikningar kallats vittnesbörd. De digitala rummen präglas fortfarande av antikens normer att kvinnan ska vara tyst, vilket inte minst ärkebiskop Antje Jackélen drabbas av i sociala medier.

– Det kan kännas missmodigt, men det som är självklart är föränderligt. Den digitala kulturen är vi med och skapar tillsammans, avslutar Frida Mannerfelt.

Även forskaren Linnea Jensdotter avslutar med en uppmaning att alla kan bidra till förändring. Hon disputerade i april efter att ha analyserat 20 000 Facebook-kommentarer kring religion och politik. Religion har blivit allt synligare i den offentliga debatten, men oftast i frågor som är problematiska. Med ett högerpopulistiskt parti i kammaren ökar antalet referenser till religion från talarstolen. Och oftast är det inte religion i sig som är ett hot, utan islam.

– Värna det konstruktiva samtalet och var en aktiv röst i den offentliga debatten om religionens roll i samhället, uppmanar hon och påminner om att det även finns genuina försök till diskussion, humor och omtanke i kommentarsfälten.

Och apropå genuin diskussion finns det gott om tid för samtal i stolsraderna och ute i solskenet mellan Teo talks-talarna.

– Det finns en tilltro till mellanrummet, konstaterar Sven-Erik Fjellström som kommit från stugan i Skellefteåtrakten för att vara med på festivalen. Nu står han och Astrid Fjellström vid ett fikabord och pratar med nya bekanta från Vännäs-Bjurholms pastorat, Britt-Marie Sandström och Monica Markström. De ser framemot att använda föreläsningarna i församlingen och arbetslaget.

De har just lyssnat på 18 minuter om Paulus med kulturjournalisten och författaren Mattias Hagberg som inleder sitt föredrag med att han ”varken är teolog, präst eller religionsvetare”.

– Jag är inte ens troende. Men som författare har jag blivit besatt av Bibeln som litteratur, av den antika kristendomen och av Paulus brev, säger han.

”Natten går mot sitt slut och dagen gryr” är en av de vackraste meningar han känner till och de 2 000 år gamla breven som utmanar en envåldshärskare i en militärdiktatur är bland det mest upproriska som skrivits. Därför är Paulus brev fortfarande aktuella, inte minst med samhällets utmaningar att hantera klimatkrisen och ökade ekonomiska klyftor.

Även Werner G. Jeanrond, professor och författare, berör klimatfrågan och hoppet om att allt ska bli bra – för alla och allt. Han anser att kristna ofta tror på tron, när man borde börja med kärlek. Och då inte den romantiserade versionen av kärlek.

– Kärlek innebär inte att titta på varandra, utan att titta på samma sak tillsammans. Hopp är kärlekens framtidshorisont, säger han.

Trygve Wyller, professor vid Oslo universitet, och författare talar om ”Generös kristendom är mer än kristen”. Han ger exempel på en julaftonskollekt till Rädda barnen och möjligheten för muslimer att be i kyrkans källare.

– Kyrkan bör ta två steg tillbaka och låta andra synas. Jag tror att det sättet att vara kyrka kanske är det viktigaste sättet att vara politisk, säger han.

För Anna Moilanen, diakon och lärare, står relationer i centrum. Hon konstaterar hur viktiga samtalen över matkassarna i trapphuset varit under coronapandemin. Och för att bryta gängkriminalitet och skapa trygga stadsdelar behöver såväl polis och fastighetsbolag som kyrkan och biblioteket bygga relationer med de som lever i området.

– Relationsskapande är inte rocket science. Om vi kyrkan tror att en fika faktiskt kan skapa trygghet och tillit för en människa, då tror jag att under kan ske.

Kaféet utanför Vävenscenen heter kort och gott Fika. Här sitter Karin Frödinger som bilat upp från Stockholm med sitt barnbarn Elias Lindholm för att vara med på festivalen.

– Det gav mersmak! Den härliga miljön och den goda, öppna och vänliga andan, säger hon.

Det är dags för de två sista föreläsningarna. Klarinettist Kjell Fagéus talar om musik som får hela hans inre harpa att spela.

– Musiken kan vara det som avslöjar hemliga rum som gör att jag känner mig rikare och mer levande, säger Kjell Fagéus.

Sedan avslutar studentprästen och poeten Susanne Dahl med att klä av tron, eller åtminstone språket. Hon talar om tron som ett rivningsprojekt och att söka efter ord som håller för livet. Ett språk för det som kan anas men inte greppas.

– Så jag klär av, låter lager på lager falla. Och kvar blir bara ett ord. Du.

Teo talks är slut för denna gång, men alla föreläsningar spelas in så under hösten finns de digitalt på Youtube och Teotalks.se

Och projektgruppen har redan börjat spåna på nästa festival. Teo talks är nämligen en av tre satsningar i Luleå stift som fått pengar från programmet Lärande och undervisning.

– Jag är jätteglad. Det har varit en spännande blandning av föredrag och en rolig form som blir en resursbank för församlingarna, säger Maria Klasson Sundin, stiftsadjunkt Luleå stift.

Text: Ulrika Ljungblahd
Foto: Lina Eriksson