12:e söndagen efter trefaldighet

”Friheten i Kristus”

Tolfte söndagen efter trefaldighet:  ” Friheten i Kristus”

Text: Mos 4:10-17

Mose sade: »Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.« Herren svarade: »Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.« Men Mose vädjade: »Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.« Då blev Herren vred på honom och sade: »Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.«

Tankar för dagen

Moses, ja, ni känner till honom? En av de stora, skulle vi kanske kunna säga, som spelar en betydande roll inte bara i vår kristna tro, utan även inom judendom och islam. Här får vi alltså berättelsen om när Gud ger Moses det stora uppdraget. Vi kommer in i en dialog som börjat i stor dramatik. Gud visar sig som eldslågor och kungör storslaget: ”Jag har själv stigit ner hit för att ge dig ett uppdrag. Gå! Jag sänder dig att befria mitt folk!” Och vad svarar den store Moses på detta ärofyllda uppdrag? Jo, precis det som vi hörde här: ”Jag vill inte.” Lite snopet, men så befriande! Inget hjältemodigt stolt ”Ja! Jag ska gå!”. Utan lite undflyende ”Jag vill inte.”

Hela dialogen har detta nästan komiska drag. Det är ett bollande fram och tillbaka mellan Gud som storslaget säger ”Gå!” och Moses som protesterar med olika argument. ”Men hur ska jag kunna? Vad ska jag säga? Om folk inte tror på mig då? Jag är kass på att tala! Ta någon annan, vem som helst!”. Det är tydligt att Moses inte vill, det här tycker han verkar som ett helt oöverstigligt uppdrag.

Moses går genast in i ett prestationstänkande, hans argument speglar osäkerhet och bristande tilltro till sin egen förmåga. ”Hur ska jag kunna? Vad ska de säga om jag talar? Jag är ju inget bra på det här.” Och Gud använder framför allt två argument för att befria honom. Det ena är att Gud ger Moses hjälp och stöd i form av bror Aron. Guds andra, och kanske främsta, argument är ”Jag ska vara med dig.” Gång på gång säger Gud det.

Jag tror att alla människor får uppdrag, som Moses fick. Kanske kan vi sammanfatta det som ”uppdraget Livet”. Att leva våra liv, ta ansvar i de situationer vi hamnar i, och på olika sätt förmedla befrielse till varandra. Och också vi hamnar lätt i prestationstänkande och reagerar: jag klarar inte, jag är inte bra på, hur ska jag kunna?

Kanske svarar Gud oss precis som Gud svarar Moses. För det första: vad du kan och inte kan prestera är inte det viktiga. Om talet inte är din gåva – då finns det någon annan som kan sköta just den biten. Jag tror aldrig att Gud ger oss en uppgift som vi inte kan klara av.  Och ingen av oss får uppdraget på egen hand – uppdraget är gemensamt, vi får det alltid tillsammans.

För det andra: Gud är med oss. Alltid. Det kan kanske tyckas som en klen tröst när vi står mitt i en svår situation i livet som kräver att vi handlar, och Gud kanske känns lagom abstrakt. Men jag brukar försöka tänka att jag kan ta ansvar för det som jag klarar och orkar – resten bär Gud. Det viktigaste är kanske att vi vågar göra det vi kan – och inte går under för det vi inte kan. Så tänker jag om Guds löfte att vara med – Gud lovar bära, vi står i situationen tillsammans. Vi är fria att handla i det som vi kan påverka – och vi befrias från att lägga på oss ansvar för det vi inte kan påverka.

Idag ligger uppdraget ”livet” framför oss, och kommer att innebära alla möjliga olika situationer. Och vi får börja dagen med att påminna oss om löftet att med oss i allt finns Gud – och i tillit på det löftet bli lite, lite modigare än Moses och inför uppdraget våga säga: Jag vill.

 

/Linda Isberg, präst