Den första askgravplatsen inom Malmö kyrkogårdsförvaltning togs i bruk 2003.
– Det fanns ett önskemål om minneslund i Tygelsjö, men den dåvarande kyrkogårdschefen hade snappat upp idéer om en annan variant, med namnplattor, berättar Erik Ljungberg.
Erik hade en bakgrund som kyrkogårdsarbetare innan han utbildade sig till landskapsingenjör på Alnarp. Efter examen kom han tillbaka i sin nya roll, och det första stora projektet blev just askgravplatsen i Tygelsjö.
Det har hittills blivit nio askgravplatser signerade Erik, där Husie är den största.
Så valet att samtala om askgravplatser på en skuggig parkbänk just där, det känns självklart.
Själva gravsättningsytan, en svagt sluttande gräsmatta, ligger i direkt anslutning till kyrkogården och omramas på tre sidor av buskage. Längs en sida löper ett smidesstaket, som också är bärare av namnskyltar. Framför det finns en lång blomsterränna, vars yttre består av gamla gravstenar.
I blickfånget finns en glasskulptur, signerad Mats Jonasson, Målerås glasbruk.
Här finns plats för 2 500 gravrätter och det lär ta en hel del år innan det är fullt.
Men vi backar bandet några år, till de första stegen mot ett nytt koncept.
Det blev ingen minneslund i Tygelsjö, det blev något annorlunda. Externa företag hade levererat idéskisser och de förslagen fick Erik uppdraget att jobba vidare med. Han modifierade utifrån de förutsättningar platsen gav, gjorde växtval och slutlig utformning.
– Vi landskapsingenjörer har en mer praktisk inriktning än arkitekterna, förklarar han.
Till exempel måste kyrkogårdar och begravningsplatser fungera för maskiner och gräsklippare och samtidigt vara tillgänglighetsanpassade för allmänheten. Ytan ska användas så markeffektivt som möjligt och dessutom vara estetiskt tilltalande.
Här i Malmö finns i nuläget elva askgravplatser, med olika karaktär. I Limhamn, till exempel, är glas ett återkommande material, liksom en design som ger association till havet. På andra platser kan det vara en gammal, återtagen grav där en stor gravsten blivit namnbärare.
Gemensamt för dem alla är att de har så kallad gravrätt och därmed omfattas av ett regelverk.
– Det är samma princip som andra gravrätter, förklarar Erik.
Till exempel innebär det att det finns gravrättsavtal, att gravplatsen inte är anonym, att anhöriga får närvara vid gravsättning och att makar kan gravsättas tillsammans. Dock är gravrätten begränsad – det går till exempel inte att välja en egen utformning av namnplattan.
– I början var det diskussioner om benämningen och om det skulle vara gravrätt eller ej. Sedan 2005 heter det askgravplats hos oss och vi har valt att ha gravrätt, och därmed ett regelverk att följa. Men varje huvudman får välja sin lösning och det kan se lite olika ut i landet.
När en ny askgravplats behövs, börjar Eriks process. Första steget är att se över hela den aktuella kyrkogården – finns det lämpliga ytor att använda? Just i Husie har askgravplats blivit populärt så för att täcka behoven framåt behövdes en stor yta. Erik inledde med att ta bilder, studera kartor över kyrkogården och sedan börja skissa.
Valet föll på ett outnyttjat område i utkanten av kyrkogården, som mest såg ut som en igenväxt äng.
Från början sluttade det kraftigare än i dag – det har krävts en hel del fyllnadsmassor för att inte bli för brant för till exempel rullstolsburna eller personer med rullator.
Några självklara element ska alltid finnas; namnbärare, plats för blommor och ljus, sittplatser, vatten och sopkärl.
– Jag har insett att jag har ett ganska robust formspråk, jag vill att det jag skapat ska kännas rejält, säger Erik.
Hållbarhet och funktionalitet är förstås också en annan, viktig aspekt. Det som är gjort måste hålla under lång, lång tid. Det går inte att bygga om när platsen väl tagits i bruk.
Ofta blir namnbäraren också det centrala konstverket, men i Husie valde Erik en annan modell. Ett långt smidesstaket, tillverkat i vår egen smidesverkstad, är platsen för namnskyltarna. Att återvinning ligger i tiden återspeglas i den långa blomsterrännan. Dess yttre mur består av begagnade gravstenar, och även här är det den egna stenverkstaden som gjort jobbet.
Askgravplatsen började användas 2019, och är alltså helt och hållet byggd med interna resurser..
Och nästa projekt, vad blir det?
Än så länge är Eriks funderingar hemliga, men visst har han tankar åt ett visst håll.
– Alla askgravplatser i Malmö är lite olika, och det är ju fritt att välja en helt annan än den som finns närmast hemmet, om den till exempel stämmer bättre med den avlidnes person eller intressen. Så just nu skissar jag lite på en typ som jag känner saknas.
Vad det eventuellt blir, får avslöjas vid ett annat tillfälle…
Text: Mona Davidsson
