Foto: Sebastian Streith

Ett år med Mathjälpen

Under coronapandemin är det många som dragit på sig den röda Svenska kyrkan-västen för att gör en insats som volontär för Mathjälpen. En av dem är Ethel Hansfeldt. – Jag har fått så många nya kontakter och det har varit roligt att kunna hjälpa till, säger hon.

Det var i mitten av april förra året som Mathjälpen drog igång i Falköping. Projektet var ett samarbete mellan Falköpings kommun och Svenska kyrkan där kommunen tog emot beställningar och skötte faktureringen medan Svenska kyrkans personal och volontärer handlade och levererade varorna. Ethel Hansfeldt var med från start.

– Jag såg på Facebook att kyrkan efterlyste volontärer till detta och kände att det skulle passa mig, berättar hon.
Och det visade sig stämma bra. Hon tog sig an uppdraget med glädje och har funnits med nästan varje vecka.
– Jag tycker om att hjälpa till. Jag har fått så många nya kontakter och det har varit roligt att handla.

Under det gånga året har volontärerna träffat många falköpingsbor och Ethel berättar att alla varit väldigt tacksamma för den hjälp de får. Hon minns särskilt ett möte.
– En av mina första turer gick till en kvinna som var så ledsen. Detta följde mig sedan hela veckan och jag undrade mycket över hur hon hade det. Men nästa gång jag kom dit var hon så mycket gladare och jag tror att våra besök stärkte henne.

30 kunder per vecka

Det var på onsdagarna som volontärerna samlades på ICA Maxi för att handla tillsammans med Svenska kyrkans anställda. Det är många olika personer som hjälp till under året och en grupp på 4-5 som var med ända från starten. När volontärerna samlades fick de listor på vad som skulle handlas och sedan var arbetet igång
– Jag minns de första gångerna, då var det ingen av oss som riktigt hittade och vi sprang omkring och letade och fick fråga personalen hela tiden, berättar Ethel.
– Ibland så fanns det flera sorter av en vara och då fick man ringa till beställaren och fråga, men allt eftersom så lärde vi oss var sakerna fanns och vad beställarna ville ha.

När handlingen var avklarad skulle alla kassar med mat och mediciner levereras. Innan rutinerna satt sig kunde det ta ganska lång tid. Ethel berättar att en gång körde hon säkert 20 mil innan hon var klar.
– Men ganska snart gick både handlingen och turerna lättare. Det var ju viktigt att beställarna fick sina leveranser så fort som möjligt. Det var viktigt för oss alla, säger Ethel.
Antalet beställningar har varierat över tiden med ett snitt på runt 30 kunder per vecka. Som mest var det 45 personer som skulle få leveranser vid ett tillfälle.
– Då hade vi att göra, skrattar Ethel.

Hon återkommer flera gånger till hur roligt det har varit med alla möten med människor och hur givande det varit att kunna hjälpa till.
Efter vårt möte sitter jag och gläds åt att få vara en del av kyrkan och detta arbete. Mathjälpen har varit ett ljus i pandemins mörker. En livlina för många äldre som bor långt ifrån sina nära och kära och inte haft någon i närheten att prata med. För dem har Ethel och alla de andra volontärerna varit en stor glädje. En vers från en av de nya psalmerna beskriver detta så fint:

Du sagt till oss att vi ska möta varje mänska,
och vi vill möta i respekt och lyhördhet.
Det sanna mötet är en gåva
till vårt hjärta och du är där i all din
kraft och helighet.
(Sv.Ps 821:2 ur Psalmer i 2000-talet)

Text: Birgitta Lindh