6:e söndagen efter Trefaldighet

”Efterföljelse”

Sjätte söndagen efter Trefaldighet ”Efterföljelse”

 Text: Matt 5:20-26

Jesus sade: Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

 

Tankar för dagen

Har ni lekt följa John någon gång? Jag måste erkänna att det är ett tag sen, fast jag minns att det var rätt kul. Att vara kristen är att följa någon. Att följa Jesus kan påminna om att följa John.

Om ni minns hur leken går till, så är det en som är John, ledaren. Han eller hon går först och gör olika rörelser, sen följer alla efter på en rad och försöker så gott dom kan göra likadant. Själva grunden i leken är att den rör sig. Och så är det att följa Jesus. Det är en urgammal bild att vi säger att vi är ”ett folk på vandring”. Vår Gud står inte stilla, utan rör sej och kallar hela tiden på oss: ”Följ mig!”

En av dom saker jag gillar mest med följa John-leken, är att alla får vara med hela tiden. Det är ingen som åker ut, det finns ingen domare som står och dömer ut någon, och det finns inga vinnare och förlorare. För vem skulle egentligen kunna döma en sådan lek? Det finns inga tydliga gränser. Ingen varken kan eller ska vara en exakt kopia av John, och var ska gränsen gå mellan vad som är tillräckligt likt John och vad som inte är det?

Det enda sättet att egentligen ställa sig utanför eller inte klara av leken är att stanna och stå stilla, utan att röra sig. Så länge man går med dom andra och försöker göra som John, så är man med i leken, oavsett om rörelsen blir helt annorlunda än ledarens. Så tror jag att vi också får tänka om att följa Jesus. Det viktigaste kanske inte är om vi gör rätt eller fel, det viktigaste kanske är att vi gör NÅGOT, att vi vågar. Jag tror att Jesus vill att vi ska våga. I berättelserna om Jesus ser vi inte en man som ger tydliga svar och berättar exakta historier, utan en man som vill att vi ska tänka själva.

Det är svårt för oss att vara så modiga. Det är så viktigt för oss vad andra tycker, och vad Jesus ska tycka. Och vi snurrar gärna in oss i invecklade idésystem och teorier, dogmer och lärosatser eller bud och moraliska regler. Men egentligen är det inte ett system vi följer, utan en människa – Jesus. I ett regelsystem finns klara rätt och fel. Och om vi tror att det är likadant med Jesus så kan vi lätt bli handlingsförlamade – rädslan att göra fel kan göra att vi inte vågar göra något alls.

Särskilt eftersom Jesus inte är lika tydlig som ett regelsystem. Ibland tycker vi att han handlar alldeles uppåt väggarna tokigt, och vi förstår ingenting. Inte heller är livet oftast så enkelt som att det finns ett rätt och ett fel. Men i en människa av kött och blod finns en värme som inte ryms inom ett system. Hos Jesus finns medkännande och förlåtelse – hur mycket som helst! Om vi kommer ihåg att det är en människa vi följer, kommer ihåg värmen och lekfullheten, så tror jag också att vi vågar mera – även om det ibland blir tokigt.

Nu är ju leken lite besvärligare för oss när vi ska följa Jesus, än när vi följer John – Jesus syns ju inte. Vi kan inte bara nöja oss med att härma Jesu ord ur Bibeln, eller bara göra sådant som vi har läst att Jesus gjort. Jesus har nämligen gått vidare i leken. Vidare ut i världen, vidare in i våra liv. Det vi kan göra är att i olika situationer längs vägen göra som vi tror att Jesus skulle ha gjort. Och då kan vi lära oss mycket av hur han möter människor i Bibeln. För ganska många år sedan nu blev det populärt, särskilt bland ungdomar, med prylar, väskor och tröjor och nyckelringar och sånt, med bokstäverna WWJD på. Bokstäverna står för de engelska orden What Would Jesus Do? Alltså på svenska ”Vad skulle Jesus göra?” WWJD har blivit en kod som nästan aldrig skrivs ut, men som väldigt många förstår. De bärs av många, och inte bara i uttalat kyrkliga kretsar. Jesus är liksom någon slags självklar förebild. Och bakom bokstäverna ligger en djup teologi. Att följa Jesus är att i sitt liv, i varje situation ställa sig frågan: Vad skulle Jesus göra? Att bära en pryl med bokstäverna på sig blir en påminnelse om det här.

Vi ser, som sagt, inte Jesus. Men vi kan i våra berättelser se något om hur han levde. Och till grund för hela Jesu liv och handlande ligger kärlek. Det är ur kärlek han gör allt han gör och säger allt han säger. Allt som sätter gränser för kärleken överskrider Jesus – oavsett om det till och med är bud som andra människor menar är Guds verk.

Detta är människan vi kallas att följa. Någon som faktiskt vågar säga; kärleken är viktigare än allt annat. Och jag tror att det är genom att försöka sätta kärleken framför allt annat vi kan följa Jesus. Vi kanske inte behöver oroa oss så mycket för att göra rätt eller fel, utan lita på att Jesus älskar oss och lyfta blicken

till den som leder leken, och försöka göra efter så gott vi kan. Kanske upptäcker vi att leken är rolig, kanske upptäcker vi att vi är älskade. Kanske är det så att ju mer vi på vårt eget sätt följer Jesu rörelser, ju mer vi älskar, desto mer blir vi oss själva.

Och det tror jag är poängen. Vi ska vara oss själva. Vi ska inte vara Jesus. Det viktiga är inte att våra rörelser blir exakt som hans – det blir dom ändå aldrig. Det viktiga är att fråga sig ”Vad skulle Jesus göra?”, komma ihåg kärleken – och sedan våga!

 /Linda Isberg, präst