Midsommar samlar familj och vänner där det äts matjessill, gräddfil med gräslök och färskpotatis. Som efterrätt blir det förstås jordgubbar med glass eller vispgrädde. Midsommarstången har klätts med blad och blomster och rests för det vankas ringdans runt stången. Så sjungs det små grodorna är lustiga att se, varvid dansanta hoppar och skuttar medan barnen tjuter av skratt. Sedan brukar ju de utomhusliga sysslorna avbrytas efter en rejäl regnskur varvid dyngsura midsommarfirare beger sig in i stugvärmen och lyssnar till regnets trummande mot fönsterblecket.
Ja, så kanske vi åtminstone föreställer oss midsommar, och i dessa Covid-19 tider får vi vara extra försiktiga i samband med Midsommarfirandet. Kanske någon har lagt sju blomster under kudden för att drömma om sin tilltänkta, och för de med hösnuva byter man ut blomstren mot drömpannkakor, vilka man äter och inte lägger under kudden kanske skall förtydligas.
Frågan är förstås var alla dessa traditioner kommer ifrån.
Sverige, långt upp i det kalla Norden, har alltid varit beroende av att hålla reda på årstidernas växlingar. När människor vandrade upp till Norden för att bosätta för si så där en 12.000 år sedan, så var stora delar av Norden täckta av inlandsisen. I de södra delarna av det som nu är Sverige hade isen smält undan och i det karga landskapet livnärde man sig främst på fiske, och jakt. Man kan uttrycka det som så att det var förskräckligt kallt och ogästvänligt. Den senaste istiden kallades i Nordeuropa för Weichel och inleddes för 110.000 år sedan och varade fram till för c:a 10.000 år sedan. Människor levde vid inlandsisens kant främst som jägare och i takt med att isen smälte förflyttade man sig norröver. Denna process tar lång tid i anspråk. För c:a 6.000 till 9.000 år sedan fans bosättningar uppe i Västerbotten och Värmland. Dateringarna är dock ganska osäkra.
De historiskt mest kända och väldokumenterade nordbor är Vikingarna, vilka levde och verkade från 700-talet fram till tidigt 1000-tal. På 500-talet påverkades klimatet i Norden genom den så kallade Fimbulvintern, där mörker och kyla sänkte sig över Norden i c:a 100 år. Detta gav också stoff till myten om att Ragnarök var i antågande, det vill säga jordens undergång. Skälet till Fimbulvintern kan vara två stora vulkanutbrott, som lär ha inträffat 536 och 540.
Dessa omständigheter leder till att befolkningen i Norden tvingas att söka nya jaktmarker. Jordbruket hade dessutom gjort att det fanns mer permanenta bosättningar. Befolkningen ökar samtidigt som klimatet tillfälligt blir allt mer ogynnsamt. Detta kan vara förklaring till de vikingatåg som har gjort sig kända men också ökända under en trehundraårig period. Nordens myter sammanfattas genom Asatron och Eddan. Världens skapas utifrån ett vidsträckt tomrum kallat Ginnungagap. Jätten Bor gifte sig med jätten Bestla och de fick tre barn, Oden, Vile och Ve, vilka blev de första gudarna i den fornnordiska sagan. Jätten Ymer är av någon anledning vred på dessa fornnordiska gudar och bestämmer sig för att ha ihjäl dem. Det går dock inte som han tänkt, utan de tre gudarna har ihjäl jätten Ymer, och hans kropp blir den värld som Nordborna kände.
Vintern som var mörk, lång och kall var en verklighet som Nordborna var tvungna att förhålla sig till. Årstidernas skiftningar var livsviktiga att hålla reda på. Årets skiftningar höll man reda på genom himlakropparnas rörelser. Vinter, vår, sommar och höst, innebar en rytm för överlevnad. Dessa indelningar avgjorde när det skulle sås, skördas och samlas i ladorna. Vintersolståndet, årets längsta natt, vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa, sommarsolståndet, årets kortaste natt och höstdagjämningen då dag och natt ånyo är lika långa, beskriver årstidernas växlingar. Dessa markörer har på olika sätt också firats sedan långliga tider. Sommarsolståndet eller Midsommar infaller astronomiskt kalendermässigt i vår gregorianska solkalender kring den 21 juni. Denna natt var för Nordborna en natt för vaka och fest. Nu råder oklarhet kring huruvida förkristet midsommarfirande skedde i Sverige och hur det såg ut. Det talas om midsommarblot som i sådana fall firades tre till fyra veckor efter midsommar. Det finns också uppgifter i de Isländska sagorna om festliga aktiviteter under somrarna.
Under femhundratalet firades Johannes döparens dag i Tunis där man tände ett midsommarbål. Sverige kristnas över en ganska lång period från 1000-talet fram till 1200-talet. Formellt är Olof Skötkonung den första kungen som låter döpa sig i Husaby källa 1008 och behåller sin kristna tro. Hans far Erik Segersäll lät också döpa sig men återföll till Asatron. Det första biskopsämbetet bildades i Skara stift 1014.
När så väl Sverige kristnades, vad skulle kyrkan göra med alla dessa hedniska riter och festligheter. Att förbjuda dem hade visat sig vara lättare sagt än gjort, så det var bättre att förkristna dessa seder och bruk. Johannes döparen, som det berättas om i de fyra evangelierna var en profet som levde ute i öknen på vildhonung och gräshoppor, som det står att läsa i Markusevangeliets inledning. Han predikade omvändelse vid Jordanflodens strand och lät döpa människor i flodens vatten. Han predikade också om den som skulle komma efter honom och Johannes menade att han inte var värd att ens knyta den som skulle kommas sandalremmar. Johannes predikade om honom som skulle komma efter honom och döpa i ande och eld.
Johannes döparen döper också Jesus Kristus, och hur det går till ges det lite olika bilder av i de fyra evangelierna. I Markusevangeliet berättas att Jesus låter sig döpas av Johannes, varvid himlen öppnar sig, den helige Anden kommer ner likt en duva och en röst hörs från himmelen. ”Du är min älskade son, du är min utvalde”
I Matteusevangeliet är Johannes mer ovillig att döpa Jesus, då han menar att det borde vara Jesus som döper Johannes. Jesus säger: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Likt Markusevangeliet så öppnar sig himlen och Guds ande kommer ner som en duva. Rösten säger dock: Detta är min älskade son, han är min utvalde. I Markusevangeliet säger Gud Du är min utvalde, medan i Matteusevangeliet så säger Gud Detta är min älskade son. Andra person blir till tredje person.
I Lukasevangeliet står det att läsa att Jesus lät döpa sig, detta efter att Johannes sats i fängelse av Herodes. Och i Johannesevangeliet talas det i över huvud taget inget om Jesus dop. Det går dock att konstatera att Johannes döparen har stor betydelse i alla evangelierna som en profet som går före Jesus. Johannes predikar syndesernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Johannes vittnar om Jesu Kristus, att Jesus Kristus är den som skall komma till vår räddning.
För den kristna kyrkan är Johannes döparen mycket viktig som den profet vilken ropar i öknen och förebådar Jesu Kristi ankomst. Han blir den profetiska länken till Jesus Kristus. Därav blev de tidiga midsommarriter med midsommarnattvaka Johannes döparens dag. Så förkristnades gamla riter och fick också ett nytt innehåll och ett nytt centrum.
Den 24 juni blev Johannes Döparens dag, då det anses vara hans födelsedag. Enligt Lukasevangeliet föds Johannes ett halvår före Jesus och då Jesus födelsedag bestämdes till den 25 december, så fick Johannes födelsedag bli den 24 juni. Att det inte blev den 25 juni beror på en kalenderteknisk fråga, eftersom juni bara har 30 dagar. Från 1953 infaller midsommardagen alltid på en lördag, den lördag som infaller närmast den 24 juni. Fram till och med 1952 firade kyrkan den helige Johannes döparens dag på midsommardagen, vilket innebar att midsommardagen i kyrkan därefter mer firade och fokuserade på temat sommaren och skapelsen. Detta tydliggjordes genom 2002 års evangeliebok där ”helige Johannes döparens dag” flyttades till söndagen efter midsommardagen och midsommardagens rubrik blev ”skapelsen”.
Under medeltiden flyttar tyskar till främst östra delen av Sverige. De var affärs och handelsmän som också tog med sig sina seder och bruk. Midsommarstången var en tysk historia, då frankerna idkade pilbågsskytte mot en rest stång med en bild av en papegoja. Varför kan man verkligen undra. Man brukade klä dessa stänger med blomster och detta skedde under första maj i Tyskland. Man ”majade” stången, det vill säga klädde den i grönt. Problemet var dock att under maj månad i Sverige så var det inte särskilt mycket växtlighet, varefter seden flyttades till Midsommar. Fortfarande händer det att midsommarstången kallas för majstång. Begreppet Midsommarstång kommer antagligen under 1600-talet då tidigast 1635.
Nu blev dock prästerskapet främst under 1800-talet gramse på dessa ofta ungdomliga amorösa firanden där det också kunde förekomma ett omåttligt supande. Om midsommarnätter skaldades följande vilket skvallrar om vad som kunde ske under de ljusa nätterna: ”Midsommarnatten är inte lång, men den sätter många vaggor igång”. Det hände att under artonhundratalets väckelse så gick kyrkfolket ut och högg ner midsommarstängerna. Jag vet inte om dessa klerikala yttringar minskade de ungas amorösa nattliga utsvävningar.
Ja, nu klär vi ju midsommarstången och dansar runt den i ringdans och kanske vi sjunger och dansar till ”små grodorna”, vilken måhända har blivit sinnebilden för midsommarlekar. Små grodorna var från början en fransk militärmarsch som tillkom under franska revolutionen. Under Napoleonkrigen som härjade i Europa från 1803 till 1815, så passade engelsmännen på att sätta en nidtext till fransmännens stolta militärmarsch. ”Små grodorna är lustiga att se, blev den svenska översättningen och nidbilden av fransmän var just att de var grodätare. Undrar om vi tänker på franska revolutionen eller Napoleonkrigen när vi skuttar runt och sjunger små grodorna är lustiga att se.
Traditionellt äts det massor av inlagd sill, färskpotatis, jordgubbar med glass eller vispgrädde. I äldre tider skulle man aldrig komma på tanken att äta färskpotatis, då det sågs som slöseri. Potatisen behövdes verkligen senare, då kanske missväxt kunde drabba landet. Man tager förstås vad man haver, lär en viss Cajsa Warg ha skaldat då det i äldre tider hände det att man kalasade på filbunke eller lutfisk. Den vanligast kosten i det fattiga Sverige var dock rovor och vattgröt.
Midsommardagens tema är skapelsen. Evangelietexten är hämtad från Johannesevangeliets inledning, vilken brukar benämnas Johannesprologen. ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.” Ordet är Jesus Kristus, Han som under frälsningshistorien uppenbarar sig för människorna som snickarsonen. Gud blir genom Jesus Kristus fullt ut människa, den Gud, det Ord, som funnits sedan begynnelsen. Ordet och Gud är ett, där Ordet uppenbarar sig för oss människor för att vi skall tro på Honom. Genom Guds frälsningsplan har Gud övervunnit döden och synden, varför vi alltid, genom Jesus Kristus, är förlåtna och evigt älskade. Att vi alltid är älskade, omslutna av Guds kärlek och förlåtna, blir i evangeliet midsommardagens tema.