Mot detta står den ekumeniska rörelsen, som strävar efter att uppnå enhet. Men stötestenarna är stora, och enheten ännu inte i sikte. Det är då glädjande att se hur vanligt kyrkfolk från olika kyrkofamiljer idag ganska obekymrat besöker varandras gudstjänster, och hur ekumeniska kommuniteter som Taizé och Iona går före och visar vägen – och lockar väldigt många besökare.
Ekumenik, ”att leva tillsammans i samma hus”, utesluter inte mångfald; vi är olika, och måste få uttrycka och formulera vår tro olika – Gud är ju ändå alltid större än vad vi kan förstå och formulera. Det som förenar är tron på en treenig Gud som i Jesus dog för att vi skulle få leva. Enheten är en enhet i och genom honom!
Frank Lorentzon, stiftsteolog