Sommaren ger perspektiv på livet

Finns det någon psalm som bättre fångar kärleken till den svenska sommaren än ”En vänlig grönskas rika dräkt”? Texten skrevs i slutet på 1800-talet och melodin på 1920-talet. Men den kom inte med i psalmboken förr än 1986. Det var först då som den på riktigt blev en del av den svenska sommartradition.

Det ger anledning att fundera över sammanhanget mellan tradition och nytänkande.

Psalmen slår an en ton i det inre som många känner sig starkt förknippade med. Den luftiga melodin och den vackra poesin fångar en förundran över värmen och grönskan som besegrat det kalla och gråa.

Sommarens intåg påminner också om tidens gång och tillsammans med naturens skönhet och sprittande liv väcks lätt djupare tankar kring livets mening och värde, ursprung och mål. Frågor som har blivit tydligare under den pandemitid som förhoppningsvis närmar sig slutet.

Dessa existentiella frågor är något vi som lever i dag har gemensamt med den vackra sommarpsalmen och de generationer före oss ur vilken dess text och melodi sprungit fram.

För samtidigt som psalmen utrycker glädje och förundran över naturens liv och skönhet påminner den också om dess förgänglighet och begränsning. En påminnelse som kan verka skrämmande men som samtidigt är nödvändig. Den ger det perspektiv vi alla behöver för att bättre kunna ta tillvara de insikter djupare frågeställningar kan ge.

”Blomstren dö och tiden allt fördriver” lyder psalmen. Ja, allt är till låns, allt är förgängligt, allt som är av värde är en gåva. Låt oss därför ta vara på det livet och naturen ger oss här och nu, och inte ta allt för givet.

Ta ett djupt andetag och inse att du är en del av en förunderlig skapelse. Det gör ju också dig och din tid på jorden till något förunderligt.

Eva Nordung Byström,
biskop, Härnösands stift