Magnus Ahlqvist
Varför ville du bli diakon?
Jag vill hjälpa människor till ett rikare liv och en bärande tro på Gud. Ingen ska leva i utsatthet. När jag insåg att Jesus älskar mig personligen och att samma sak gäller för oss alla ville jag vara med och sprida den kärleken i konkret handling. Det blev stört omöjligt att vara något annat än diakon.
Vad sa din omgivning, vänner och familj när du berättade?
De blev glada och förvånade. Jag är inte uppvuxen i ett kristet hem, så vi fick prata igenom det litet grand innan alla förstod vad det handlade om.
Vilken är den mest udda fråga eller kommentar du fått av någon i samband med ditt yrkesval?
En del personer har blivit förvånade över att jag ska bli diakon, vilket jag tror beror på förlegade förväntningar på att diakoni är ett kall för kvinnor. Tröttsamt nog finns det fortfarande människor som tycker att män inte ska ägna sig åt omsorgsyrken.
Vilka egna frågor och funderingar har kommit på skam?
Under året på Svenska kyrkans utbildningsinstitut har jag fått bättre insikt om diakonens roll i både förkunnelse och barmhärtighetsgärningar. De är så intimt tvinnade in i varandra att de inte går att skilja åt.
Har du fått omvärdera något för egen del?
Jag har haft svårt att inse hur viktigt det är att kunna säga nej. Ibland är det faktiskt bäst att neka människor hjälp, men det svåra är hur man kan göra det på ett hoppingivande sätt. Diakoni ska bygga upp och öka människor förmågor, inte beröva dem initiativet och rasera det som fungerar bra.
Vad tror du att Svenska kyrkan i Stockholms stift behöver för att möta framtiden?
Svenska kyrkan står inför en stor omvandling de närmaste decennierna och jag tror att vi vinner på att vara väldigt öppna för samarbete med andra delar av samhället. Vi behöver vara tydliga i att sprida evangeliet och möta de människor Gud sänder till oss med öppna armar och varma hjärtan. I allt detta ska vi be.
