Foto: Unsplash.com

Krönika: Möte med en annan kultur

För snart två år sedan bodde jag två månader i Egypten i ett koptiskt kloster som heter Anafora. Anafora är en speciell plats där många människor från olika kulturer möts, även om de flesta som kommer dit bor i Egypten och är kopter (kristna egyptier)

När jag kom dit visste jag att det skulle vara en del skillnader gentemot det liv
som jag normalt lever. Men jag hade ingen aning om hur det skulle påverka mig.

Jag åkte dit tillsammans med min dåvarande pojkvän, vilket var något som många där hade svårt att förstå. Vi fick ofta frågan om vi var gifta och när vi svarade att vi inte var det då antog många att vi var förlovade. Att vara tillsammans utan att bo tillsammans och vara förlovade var något som var totalt främmande för egyptierna. Vi fick den frågan så många gånger, och i början försökte vi förklara men det gick inte in − så till sist sa vi ”inshallah married” (Om Gud vill så gifter vi oss). Vi lyckades hitta ett sätt att förstå varandra trots att vi kom från olika kulturer.

Jag minns att jag först hade svårt att förstå deras syn. För mig var det främmande
att man inte kunde vara tillsammans utan att vara förlovade. Jag hade velat fråga så mycket, men tyvärr fanns det också en språkbarriär som förhindrade djupare samtal och diskussioner. Min arabiska var inte alls tillräcklig, och långt ifrån alla kunde engelska.

En annan inblick i kopternas kultur och vardag fick jag genom att vara öppen med att jag studerade till präst. Kvinnliga präster finns inte i den koptiska kyrkan, så reaktionerna jag fick när jag berättade det varierade. Men de var mest positiva. Jag minns framför allt en reaktion från en ung man som arbetade i Anafora och som jag ibland åt lunch eller middag med. Han kunde lite engelska och jag hade lyckats lära mig några ord på arabiska, så vi kunde prata lite med varandra. När jag berättade om att jag läste till präst blev han förvånad och fascinerad, och det fanns en fråga som var extra viktig för honom; nämligen om han skulle kalla mig ”fader” eller ”syster”. Titlar är mycket viktigare och används mer vardagligt i Egypten än i Sverige, så för honom var det viktigt. Där tilltalar man prästerna som fader och nunnorna som syster. Jag frågade tillbaka vad han själv ville kalla mig och då sa han ”fader - för du är präst och inte nunna”. Jag vet att synen på kvinnliga präster varierar inom den koptiska kyrkan och att Anafora med biskop Thomas i spetsen ligger i framkant i den frågan.

Att möta och leva tillsammans med en annan kultur för en tid är en spännande och lärorik upplevelse fylld med frustration och glädje och något som jag är tacksam för att ha fått uppleva.

Katarina Grahn
Präst, Västerviks församling