När jag skriver denna sommarhälsning till er som bor i Göteborgs stift skiner den uppgående vårsolen utanför fönstret. Det är ljust, men fortfarande kallt om morgonen. Jag tänker att det är en bild av den tid vi lever i just nu, när pandemin fortfarande håller vår värld och våra liv i sitt grepp. Vi begränsas av restriktioner och vi strävar efter att skydda oss själva och varandra från smittan. Samtidigt lyser vitsipporna vita i vårsolens värmande ljus och vi hör att fler och fler i vår omgivning blir vaccinerade och därmed får det skydd som behövs för att sakta kunna återgå till ett liv som liknar det som var före pandemin.
Det är precis som livet alltid är; vi bärs av hoppet och vi tyngs av oron. Hopp om att vi snart ska få mötas utan att behöva tänka på avstånd och oro för att vi själva, våra nära och kära ska drabbas av smittan och dess effekter. Hoppet värmer oss och oron kyler oss.
På vetenskapsradion Hälsa svarade två läkare och en professor på lyssnarnas frågor om vad man kan och får göra när man är vaccinerad och när det är möjligt att resa, handla och umgås. I slutet av programmet fick de själva frågan vad de kommer att göra när de blivit vaccinerade. Svaren kom snabbt; att få krama min bästa väninna, att få vara nära och träffa mina vuxna barn och att få bjuda hem svärmor på middag.
Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.
2 Timotheosbrevet 1:7
Svaren visar vad som är betydelsefullt för oss människor, att vi får vara nära varandra, att vi får finnas i ett sammanhang och inte leva i isolering. I våra kyrkor och församlingar har vi, som övriga samhället, levt med begränsningar. Ovanligt hårda tycker många av oss, eftersom våra kyrkorum ofta är stora och rymliga.
När du läser detta vill jag tro att smittan gått ner och begränsningarna lättats. Det hoppet bär jag, att vi kan få fira gudstjänst tillsammans igen. Och jag tänker också på det som under pandemin skjutits på framtiden, firanden av olika slag, familjehögtider, dop och bröllop. Jag hoppas det är tid för att få fira – Fest för livets skull!
Med dessa ord vill jag önska dig som bor och lever i församlingar i Göteborgs stift en välsignad sommar med bibelordet:
”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” (2 Timotheosbrevet 1:7)
Susanne Rappmann, biskop