Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Alla är vi närsynta! Och tack och lov är Gud optiker.

Nyhet Publicerad

Vem kan se meningen med 40 års vandring i öknen, när man står mitt uppe i den?

Vem kan inse att Jesus var tvungen att lida och dö för att rädda världen istället för att bara ta makten som vanligt folk?
Vem kunde ana vid horisonten att mänsklighetens framfart i modern tid skulle göra oss fartblinda och döva för skapelsens varningsrop?

Det är mycket som vi inte förstår vidden av och meningen med när vi står mitt uppe i det. Vi vet litet till mans hur mycket lättare det är att förstå varför saker gick som de gjorde när man fått lite perspektiv. Det kan tyckas vara mänskligt. Men det kan också handla om ett synsätt, eller snarare ett synfel, som borde gå att rätta till. Och det finns någon som försöker.

När Mose och hans folk kommit helskinnade från att ha varit slavar i Egypten så fick de vandra i Sinaiöknen i hela 40 år. De misströstade ofta och protesterade högljutt, men kom till slut ändå fram till en gemensam väg och hållning som ledde dem ända fram. Och Gud var med hela vägen. Det insåg Mose när han höll sitt tal i femte Mosebok (6:4-9).

Annandag pingst Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

När Jesus otaliga gånger försökte förklara för lärjungarna och folket att hans väg mot makten inte var den vanliga vägen, så var det inte förrän de sett honom dö, återuppstå och lämna dem igen (men aldrig överge dem) som lärjungarna förstod vad de hela tiden borde vetat. Och Gud var med hela vägen. Det förklarar Petrus för folket i Apostlagärningarna 2:24-35.

Och idag, har mänskligheten likt vilsegångna får i årtionden sprungit i kapp med varandra, i kapprustningar om makt, ekonomi och välstånd, och vart har det lett oss? Rakt i famnen på en pandemi och världsomfattande orättvisor och klimatkollaps. Då står Greta och många andra och förklarar hur det kunde gå så här, fast vi borde sett och lyssnat, precis som Israels folk. Men det gjorde vi inte. Och Gud är med även nu. Livet i Guds skapelse är inte en transportsträcka, utan Vägen med Gud på Jorden tycks vara lika viktig som Målet i Himmelen.

Nu är det dags att låta Gud korrigera våra synfel, igen!

Lotta

Här kan du läsa mer om kyrkoåret