Pingstdagen " Den heliga Anden"
Text: Apg 2:1-11
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«
Just nu är naturen är överväldigande. Dofter och färger. Oändliga nyanser av grönska och fåglarnas sång. Olikheter i gemenskap. Kanske predikar naturens överväldigande olikhet pingstens budskap?
I många sammanhang, i vårt samhälle och i våra vardagliga liv, kan vi uppleva att olikhet blir till ett hinder. Det blir ett hinder för mig att vara den jag är, och ett hinder för att dela gemenskap. Olikheter kan till och med bli ett skäl till uteslutning och ensamhet. Ibland skäms vi för våra olikheter. Kanske försöker vi dölja det hos oss som inte följer normer och ideal? Pingstens budskap är att olikhet bildar helhet.
De olika språken, de olika gåvorna och de olika uttrycken klingar av samma uppdrag och uppgift. Att berätta om Jesus. Alla skall bli Guds lärjungar. På olika sätt skildras och gestaltas evangeliet och var och en av oss har en viktig plats att fylla.
Den heliga Anden som kommer över lärjungarna den första pingstdagen kommer med ny livsgnista och nytt hopp – hon för samman, grundar och enar kyrkan i världen. Det är den heliga Anden som fyller dig i varje andetag och hon är Guds närvaro i ditt blodomlopp. Anden som ger oss gåvor, inspiration och kreativitet. Anden som visar att Gud är närvaro och skapande. Den heliga Anden visar också att människors olikheter inte är en anledning till utanförskap – det är en förutsättning för vår gemenskap. Olikheterna är en tillgång och kyrkan är en gemenskap av olikheter.
Grunden i kyrkans enhet är att den är Kristi kyrka och att vi lever i hans i hans efterföljd. Grunden är att Gud drar oss alla till sig. Med våra likheter och olikheter. Med våra brister och all vår oro. Med allt som blev och allt som inte blev drar Gud oss till sig. Gud vill relation! Genom den heliga Anden visar Gud på sin närvaro i skapelsen – i dig och mig. Genom våra olika gåvor har vi alla en plats och ett uppdrag. Jesus säger: ”Alla ska bli Guds lärjungar.”
Just nu är naturen är överväldigande. Dofter och färger. Oändliga nyanser av grönska och fåglarnas sång. Olikheter i gemenskap. Kanske predikar naturens överväldigande olikhet pingstens budskap?
Upplys mig, helige Ande, så att jag kan förstå:
också nu gör Herren det som han gjorde då.
Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig!
Därför, helige Ande, vill jag nu tacka dig.
(Sv.Ps. 646)
/Jenny Grimbeck, prästkandidat