VAD ÄR VÄL en kväll under klar stjärnhimmel? Alldeles underbar eller alldeles …
– Irriterande. Jag känner helt ärligt främst irritation, säger David Thurfjell.
Nu är det inte stjärnhimlen som sådan som gör honom uppretad. Inte heller alla de som förundras över den, det kan även han göra.
Men han är irriterad över hur förund[1]ran blivit en del av upplevelseindustrin.
– Vi lever i en tid fokuserad på kickar och njutning. Man ska dricka goda viner, man ska ”ta in” naturen. Förundran blir en del av maximeringskulturen där den egna
erfarenheten står i fokus.
David Thurfjell är professor i religions[1]historia och aktuell med boken Granskogsfolk, där han skriver om svenskens relation till naturen. Boken kan ses som en uppföljare till ”Det gudlösa folket” som handlar om svenskens attityd till religion.
David Thurfjell beskriver hur synen på religion och andlighet har förändrats. När tröskeln till kyrka och traditionell tro känns hög växer behovet av att söka förundran i andra sammanhang. Naturen och rymden är två kungsvägar. Men också
vardagens gläntor. Som att se sitt barn gå iväg med skolväskan på ryggen. Det handlar om erfarenheter som sätter oss i kontakt med känslor av storslagenhet och sammanhang. En slags existentiell kallsup.
– Evolutionen har gett oss känslor som ett sätt att navigera i vår omvärld. Känslor som skapar stämningar och motivation, säger David Thurfjell.
Till förundran hör upplevelsen av transcendens, det vill säga känslan att det finns något bortom och att världen är större än oss själva. David Thurfjell använder en trestegsmodell: Det lilla barnet lär sig att när mamma går ut ur rummet finns hon fortfarande kvar. Senare träder vi in i ”medeltranscenden[1]sen” som handlar om att vara del av ett socialt sammanhang – familjen, stammen, språkgruppen.
– Den tredje transcendensen handlar om relationen till universum. Om känslor som påverkar moral, identitet, livslust och mening. Det är här vi oftast hittar det vi förknippar med förundran.
Är förundran en utgångspunkt för tro?
– Ja. Men man måste då förstå hur synen på religion förändrats. Under 1800-talet kom religion mer och mer att förknippas med individens inre upplevelse, där känslor av både skönhet och skräck är grundläggande. Det är den religionssynen vi fortfarande lever med, menar David Thurfjell.
David Thurfjell har själv ofta varit på förundransjakt. Han har bestigit berg och sett soluppgångar för att försätta sig i ett förtrollat tillstånd. I fjol vandrade han i fjällen. Vädret var regnigt, sikten bara någon meter. Plötsligt kom en vind som blåste bort dimman och öppnade hela landskapet med sina dalgångar och floddeltan.
– Jag översköljdes av en känsla av nåd. Han säger att han känner igen sig i författaren och diplomaten Dag Hammar[1]skjölds beskrivningar. Hammarskjöld var en erfaren fjällvandrare och religiöst orienterad.
– När Dag Hammarskjöld skildrar sina vandringar i Sarek gör han det helt utan adjektiv. Genom att skriva rakt upp och ner hur solen kastar sin skugga över en bergsrygg visar han hur upplevelsen av förundran fungerar. Förundran öppnar dörren till det obegripliga, till det som inte riktigt går att formulera. Skulle man kunna sätta ord på det skulle det inte längre vara förundran.
Boken Granskogsfolk bygger på djup[1]intervjuer med personer från olika länder. Utmärkande för svenskar är att vi inte pratar lika mycket om förundran som andra, berättar David Thurfjell. Vi använder ord som trygghet och hemhörighet för att beskriva vår relation till naturen.
Danskarna beskriver den bombastiska och kustnära naturen dit urbana stadsbor reser för att känna hur havet öppnar sig och hur de blir genomblåsta. En form av rening.
Olika landskap bjuder in till olika upplevelser, säger David Thurfjell.
– Inför en oöverskådlig havshorisont kan det kännas som om du möter evigheten. Svenskar som går ut i en skogsdunge pratar hellre om naturen som en famn. Att vandra bland välvilliga träd är som att vara i mormors kök.
Förundran bygger på spänningen mellan det okända och det vi känner till. Det är en spänning som är tidlös; uttryck för förundran går att hitta i världslitteraturens allra äldsta skrifter – Gilgamesh, Koranen, Bibeln.
Men den tar sig också tidstypiska uttryck. Om man tar skogen som exempel är det lättare att känna förundran, när den som idag är kopplad till semester och rekreation, än vad det var i bondesamhället då den förknippades med arbete.
– Förundran uppstår när något bryter mot det vanliga. Den bygger på att det finns ett visst avstånd. När den sekulariserade svensken beskriver känslan av sammanhang som väcks av att röra sig i naturen, är det också ett uttryck för att samma natur kommit längre bort från vår vardag.
Under arbetet intervjuade David Thurfjell och hans forskarkolleger några fiskare
från Danmark. I samtalen kom frågan om vindkraftverk upp. Bland Köpenhamnsborna och andra storstadsmänniskor är motståndet starkt. De upplever att vindkraftverk utplacerade i vattnet förstör känslan av havet som en evig plats. Fiskarna däremot, de älskar vindkraft[1]verken, berättar David Thurfjell.
– De vet att det är farligt på öppet hav och vill känna att de har nära till land. För dem är inte havet en plats för förundran.
Det är inte bara avstånd som ökar möjligheten att känna förundran. Även utmattning påverkar. Många människor berättar om känslan som uppstått efter
att de cyklat eller vandrat länge, kanske fl era timmar.
– De beskriver hur något särskilt bryter fram just när de nått den punkt där de
tappat sitt jag.
För kyrkans del är suget efter förundran ett dilemma. Vare sig man vill eller inte blir den en del av upplevelseindustrin, menar David Thurfjell. Förr var kyrkan i en egen kategori. Idag kan människor välja att gå på bio, teater, i skogen – eller till kyrkan.
– Man kan säga att det i en tid av stress, konsumtion och ytlighet fi nns ett behov av förundran och existentiellt djup och att kyrkan erbjuder detta. Men det förtar inte det faktum att kyrkan är bara en av flera aktörer som vill tillhandahålla just det.
Kyrkan befinner sig på så sätt vid ett vägval, säger han. Antingen fokuserar kyrkan på kärnan och sakramenten och blir en marginalrörelse i väntan på att tiden och samhället förändras. Eller så satsar den på ett mer upplevelsebaserat program med autenticitet som konkurrensmedel.
– Valet är inte enkelt, det är tydligt att kyrkan slits mellan de två alternativen.
David Thurfjell har genom åren forskat kring en rad ämnen. Han har skrivit om shiitisk islam och om pingstväckelse bland romer. Med ”Det gudlösa folket” riktade
han ljuset mot den breda svenska allmänheten. Suget efter att läsa om den – eller
snarare om oss – är stort, konstaterar han. ”Granskogsfolk” är inne på sin sjätte
tryckning på bara ett halvår. Boken har fått stort genomslag i tv och i dagspress. Den blev också nominerad till Stora Fackbokspriset 2020.
– Det har varit helt galet. Jag tror att det delvis beror på bra tajming. Boken har kommit ut under pandemin, då många hittat ut i skogen. Den sidan av vår kultur har blommat upp. Det finns ett behov av att prata om den svenska majoriteten, menar David Thurfjell. Att tala om den som en grupp som är bärare av ett kulturellt arv, precis som alla andra, och att göra det på ett sätt som inte har någon nationalistisk agenda.
Uppmärksamheten kring boken handlar också om en djupare tendens, menar han.
– Det pågår en sorts kulturkris där många ställer sig frågor om hur vi lever. Flera av dem jag intervjuat uttrycker en mer eller mindre välartikulerad kritik av samhället, där även miljö och klimatkris ingår. Man vänder sig bort från det artificiella och uppskruvade till det som känns autentiskt, lugnt och evigt.
Namn: David Thurfjell.
Ålder: 48 år.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.
Aktuell med: Granskogsfolk – Hur naturen blev svenskarnas religion (Norstedts).
Läser just nu: En bok om Luther av Göran Agrell.
Då kände jag förundran senast: När jag såg ett extremt högupplöst fotografi från
Hubble-teleskopet.
Detta vill jag göra när pandemin är över: Gå in på en bar fylld med folk och beställa
en drink.
Text: Kristina Lindh
Foto: Håkan Elofsson
Artikeln är publicerad i Livet nr 2/2021 som har temat Förundran.