Rut Niska Säfström hamnade i Stockholm efter att ha träffat sin man Stig Säfström i början på 90-talet. Raskt hamnade hon i Stockholms domkyrkoförsamling efter att en granne från hembyn uppe i Tornedalen bad henne att ta kollekt i Storkyrkan den 18 mars 1992.
Hennes man, Stig Säfström, blev även han snart involverad som gudstjänstvärd, konsertvärd och med försäljning av varor i Storkyrkoboden.
Rut är uppväxt i en laestadiansk byggd med föräldrar och morföräldrar som var väldigt aktiva inom kyrkan. Rut själv har varit yrkesverksam i hela sitt liv inom kyrkan: Sveriges kyrkliga studieförbund (nu Sensus) och som församlingspedagog i Danderyds församling och även som kyrkopolitiker. Förutom att hon har organiserat och deltagit som gudstjänst- och konsertvärd hos oss, har hon dessutom varit kyrkvärd i sin hemförsamling.
För Rut och Stig blev Storkyrkan som ett andra hem där de var verksamma under många år. Stig är nu sjuk sedan ett tag tillbaka och Rut har efter ett års pandemi bestämt sig för att ta sig tillbaka till Umeå, där har hon sin yngsta dotter.
Hjälpandet är centralt för Rut och jag tänker på att det just handlar om dedikation att hjälpa. För Rut känns det självklart och för oss som församling har det varit en ynnest att få vara mottagare av den.
Vi tackar Rut och Stig för denna tid. En glädjens tid i stilla gemenskap.
Att vara i gemenskap eller hjälpa som kall
Rut Niska Säfström har varit gudstjänstvärd och konsertvärd hos Stockholms domkyrkoförsamling under 29 års tid. Nu avslutar hon alla sina engagemang i Stockholm och flyttar upp till Umeå. Louise Linde träffar Rut Niska Säfström och får höra om hennes bakgrund, resa i tro och om hur det är att vara aktiv inom kyrkan.