I klimatkrisens tidevarv har skogens betydelse vunnit ny aktualitet, som fossilfritt råmaterial och som kolsänka. Samtidigt som friluftsliv och naturupplevelser är viktig motpol till den stress som präglar dagens samhälle.
Svenska kyrkans stift förvaltar sammantaget knappt två procent av Sveriges skogsmark. Marken består av många små fastigheter utspridda över hela landet. Det innebär förutom den lokala närvaron – liknande familjeskogsbruket – kraftigt varierade förutsättningar vad gäller jordmån och växtlighet. Syftet med förvaltningen är reglerat i Lagen om Svenska kyrkan och i kyrkans interna regelverk har uppdraget getts till stiften. Inom varje stift finns för detta en egendomsförvaltning som leds av ansvarig tjänsteman och styrs av förtroendevalda som årligen rapporterar till kyrkostyrelsen.
Prästlönetillgångarna, som kyrkans skog är en del av, tillkom redan under medeltiden för prästen försörjning och bidrar än i dag till verksamheten. Den långa historiken har skapat kontinuitet och långsiktighet i arbetet. För ett litet pastorat kan utdelningen vara av väsentlig betydelse.
Som förvaltare av Svenska kyrkans skogar känner vi ansvar för det bidrag skogen kan ge till klimatomställningen och för att även våra barnbarn och deras barnbarn ska kunna ta del av skogens tidlösa värden, som en stabil källa till försörjning och för mer existentiella behov. Naturligtvis är vi medvetna om att människan inte är ensam om att behöva skogen som livsmiljö.
Vi kommer att fortsätta följa utvecklingen, pröva metoder och på så vis vara en del av utvecklingen. Det finns många steg att ta och nya försök att göra, både för att pröva ny teknik och nya avverkningsmetoder och för att förbättra dagens.
Sven-Erik Bodén, ordförande ENSO
Den senaste tidens intensiva debatt om svenskt skogsbruk, som även berör Svenska kyrkans skogsbruk, handlar till stor del om avverkningsmetoder. Ofta lyfts ett hyggesfritt skogsbruk fram som det mest hållbara alternativet.
I Sverige används hyggesfria metoder i begränsad omfattning. Metodutvecklingen har inte kommit så långt att det bedöms möjligt att idag med fortsatt lönsamhet gå över till ett sådant skogsbruk i full skala. Samtidigt händer det mycket kring hyggesfritt skogsbruk just nu, såväl forskning som metoder utvecklas och förbättras. Då vår uppgift är att förvalta i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar behöver vi pröva olika vägar för att skapa bästa möjliga hållbara skogsbruk. Därför följer vi kunskapsutvecklingen kring hyggesfria metoder. Vi medverkar i projekt för att vara delaktiga och själva bidra till utvecklingen, bland annat som markvärd för vetenskapliga försök med hyggesfritt skogsbruk och genom egna projekt och modeller.
Vi arbetar dagligen och systematiskt, genom våra skogsbrukscertifieringar och miljöledningssystem, för att bedriva ett skogsbruk med stor hänsyn till miljövärden. Vid alla avverkningar tar vi hänsyn till hotade arter. Vi gör insatser för att öka andelen lövskog på våra marker och för att öka andelen tall i södra Sverige. Död ved, som är ett viktigt substrat för många av skogens invånare, lämnas och skapas. Vi genomför biotopvårdande åtgärder i sjöar, hav och åar, och vi är engagerade i olika projekt för att återställa våtmarker. Vi skapar insektshotell för att öka antalet pollinerare. Och vi ser till att vår personal har den kunskap som krävs.
Vi är också delaktiga i mer övergripande projekt kopplat till hållbart skogsbruk. Bland annat delfinansierar stiften gemensamt sex doktorandtjänster med inriktning både på produktion och ekologi, i ett samarbetsprojekt mellan Sveriges lantbruksuniversitet, Skogforsk och Linnéuniversitet.
Dagens kunskapsläge är inte sådant att vi ser det som möjligt att nu helt lägga om till en annan typ av skogsbruk. Men vi kommer att fortsätta följa utvecklingen, pröva metoder och på så vis vara en del av utvecklingen. Det finns många steg att ta och nya försök att göra, både för att pröva ny teknik och nya avverkningsmetoder och för att förbättra dagens.
Kyrkans skogar är en del av Sveriges rika skogslandskap, den susande ädellövskogen i söder och den trolska granskogen i norr är en gåva att förvalta väl – att vårda och bruka – för samhällets fortlevnad och försörjning, för enskilda människors glädje och rekreation och för naturens eget värde. Där ska vi som förvaltar kyrkans skogar ta vår del av ansvaret.
För egendomsförvaltningarnas samarbetsorgan (ENSO)
genom Sven-Erik Bodén, ordförande
