Veteaxet – en symbol för uppståndelsen och det trotsiga hoppet

Som biskop har Susanne Rappmann ett valspråk, ett biskopvapen samt en biskopskåpa med mitra (huvudbonad) som hon använder vid kyrkliga högtider, gudstjänster och vigningar.

Valspråket Vår gud bär sår är inspirerat av Ylva Eggehorns dikt No other God has wounds och är medvetet mångtydigt. Där ryms tankar om Jesus Kristus som bär egna och andras sår. En medlidandets och försoningens Gud.

– Tron på en Gud som delar människans sårbarhet hör till det mest hoppfulla jag vet, säger biskop Susanne.

Vapenskölden har ett kors i mitten och i två av fälten finns Göteborgs stiftsvapen, som består av en triangel som symboliserar Treenigheten omgiven av strålkransen av en sol. Solens strålar påminner om att allt liv utgår från Gud.

I de två andra fälten finns biskop Susannes personliga vapen – ett veteax. Det symboliserar uppståndelsen och det trotsiga hoppet. Det härstammar från påskens berättelse genom död till liv och från Jesu ord i Johannesevangeliet.

– Det mogna axet är nära förbundet med mitt valspråk, säger biskop Susanne. Tillsammans visar de på en viktig paradox; nämligen att sårbarheten är Guds styrka. Veteaxet för också tankarna till det skånska jordbrukslandskap där jag växte upp. Där lärde jag mig respekt för det levande och förundran över årstidernas växlingar.

Det vita tyget som pryder kåpan är medvetet sytt med avigan utåt; dels som en symbol för att se insidan eller baksidan som det vackra som skall visas, dels för att både konstnären och Susanne tycker att baksidan av tyget var vackrast.

Kåpan och mitran, som är gjorda av återvunna dukar och gardiner, är designade av Katarina Ahl, Studio ebba gabrielle.