Foto: Mattias Nilsson

Nygotik - Gotik

Gotiken

Beteckningen ”gotiken” skapades för arkitekturen och den har sitt ursprung i Frankrike i mitten av 1100-talet och den kom under följande hundra år att omfatta större delen av Europa. Detta är under de stora katedralbyggenas tid. I mitten av 1500-talet hade denna stil i stort sett utplånats och lämnat plats för andra influenser. Även om stilen är tydligast inom arkitekturen kan man också tala om gotiskt måleri och skulptur.

Man kan ganska precis säga att ursprunget för gotiken är 1137-1144 när abboten Suger lät bygga om den kungliga klosterkyrkan Saint-Denis utanför Paris. De typiska dragen är spetsbågen(även om denna funnits i den romanska arkitekturen) och det ribbade kryssvalvet Dessa ribbsystem blev tunga och därför byggdes exteriört strävbågar för att fördela tyngden. Harmoni i fråga om ljus- och talförhållanden som har sitt ursprung i den kristna teologin. Ljusets teologi där man tänkte sig att Gud är det övernaturliga ljuset som strålar harmoni över jorden. Svindlande höjd i konstruktionen.Valvkonstruktionens teknik förnyades för att stora fönster skulle kunna byggas. Detta medförde att de gotiska kyrkorna blev mycket ljusare interiört än i de romanska.  Fönstren i de gotiska kyrkorna fick en central roll i byggnadernas symbolsystem, och de försågs med glasmålningar. Det viktigaste fönstret i en gotisk katedral är det s.k.rosettfönstret som är beläget på kyrkans västra fasad, ovanför huvudingången.

Nygotiken

Är en stilriktning under 1800-talet inom arkitektur och konsthantverk där gotikens formspråk återupplivades. Man ansåg att den gotiska stilen var den mest lysande och höjdpunkten för en perfekt arkitektur. Stilen växte fram i England under 1700-talet.

Den arkitekt som man brukar framhålla som den främste restauratören för de historiska monumenten är Eugène Viollet-le-Duc. Han ville renodla den stil som byggnaden var byggd i.

I Sverige anses Helgo Zettervall den störste stilrestaureraren, men den som introducerade denna stil i Sverige var Carl Georg Brunius, här i Lund, som var professor i grekiska och självlärd arkitekt.