Annandag Påsk ” Möte med den uppståndne”
Text: Lukasevangeliet 24:13-35
Dagen efter sabbaten var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« – »Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.« Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss? «De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.« Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
----------------
Jesus var död, det hade de ju sett. Allt hopp var ute. Han som skulle befria Israel hade blivit dödad, han hade inte ens gjort speciellt mycket motstånd. Vilket misslyckande! De kände sig nog ganska lurade, kanske till och med generade, av att de hade trott på denne Jesus. Det var nog bäst att bege sig bort från staden.
De två lärjungarna, jag brukar kalla dem för Herr och Fru Kleopas (eftersom endast ena namnet nämns kan det mycket väl vara så att den andra lärjungen var en kvinna), hade blivit förblindade och kände inte igen Jesus. Hur kunde det vara så? Berodde det på att Jesus såg annorlunda ut efter uppståndelsen, eller var det helt enkelt för orimligt att han skulle ha uppstått? Det är inte svårt att sätta sig in i deras situation: deras vän hade dött, vem skulle trott att det var han som slog följe med dem?
Jesus väljer att inte avslöja vem han är, utan låter Herr och Fru Kleopas själva sätta ord på vad som hänt, sin sorg och sin besvikelse. Efter det sätter Jesus händelsen i ett större perspektiv. Guds plan med Messias var inte att befria Israels folk från den romerska ockupationsmakten, nej den är oändligt mycket större än så. Messias skulle befria hela mänskligheten från syndens ockupationsmakt. Öppna vägen till Gud en gång för alla, för alla människor i alla tider.
Men inte heller under detta bibelstudium öppnas deras ögon, de förstår fortfarande inte att det är Jesus. Inte förrän han bryter brödet och delar måltidens gemenskap med dem som deras ögon öppnas. Först då sker ett möte och först då kan de se i backspegeln att deras hjärtan brann när de hörde honom berätta.
När våra ögon är förblindade, när vi har svårt att tro, kan kanske berättelsen om Herr och Fru Kleopas hjälpa oss. Vi får sätta ord på hur vi känner, Jesus finns där och lyssnar, även om vi inte ser honom. Vi får läsa i Bibeln, lyssna till Guds ord och veta mer om Guds plan. Vi får också möta Jesus i nattvarden, i en helig gemenskap. Jesus vill ge oss tro och ha gemenskap med oss.
Lovsången som ofta sjöngs när jag var barn får bli en bön att bära med sig.
”Ge oss o Herre
öppnade ögon.
Vi vill se Jesus,
vidröra honom.
Lär oss att lyssna,
höra hans stämma.
Ge oss o Herre
öppnade ögon.”
/Kristina Hellaeus, församlingspedagog