Våren är hoppets tid. Vi letar tecken på vår och liv som oupphörligt förnyas. Ljuset blir allt starkare, blommor slår ut, knoppar sväller och brister. Jag fylls av hopp att livet är starkare än döden. Hela skapelsen visar sig älskad och fylls av liv om och om igen.
Hopp och relation hör ihop. Hopp växer ur kärlek. Gudomlig kärlek- att jag upplever och inser mig vara älskad, älskad av Livets Gud, när min kropp liksom fylls av liv varje ny vår, ja varje ny morgon jag får ta emot. Vi är många som behöver nynna psalmen: ”Du vet väl om att du är värdefull”.
Sedan vill vi ju omsätta den medvetenheten i vardagslivet. I mellanmänsklig kärlek, genom att se och uppmuntra människor omkring oss. Det finns en uppgift just för dig, fortsätter psalmen. Jag vill göra något för mina medmänniskor, för skapelsens hållbarhet och i förlängningen, för världens fortlevnad.
Den här växlingen mellan att veta sig vara älskad och att älska livet och omgivningen tillbaka, är grunden för allt hopp. Du och jag kan göra skillnad. För någon annan. För mig är påsken det starkaste beviset på kärlek. En människa går igenom mobbing, utstötthet, lidande, smärta och död för någon annans skull. Påskens budskap är att Gud själv väljer detta för varje människas skull. För att jag skall förstå att jag är viktig och oändligt älskad. Då kan jag hoppas.
För mig är påsken det starkaste beviset på kärlek.
Så kan mitt liv få en rytm, en hoppets rytm. Vila i att vara älskad- växa i att ge den kärleken vidare. Som försonade människor med värde och livsuppgift. Drivkraften i allt detta är förlåtelsen; att du och jag alltid får starta om igen. Be om förlåtelse. Ta emot förlåtelse och mod att börja om igen och igen. Som när vi var barn och skulle lära oss att gå, prata, cykla eller samarbeta och lyssna uppmärksamt. Där växer hopp.
I den hoppets rytm vill jag leva. Det hoppet önskar jag dig i påsk.
Glad påsk hoppas,
Michael Persson, kyrkoherde i Västermalms församling