Fira gudstjänst i Tegs kyrka tillsammans med Lars-Martin Nygren, Ulrika Stenlund, Richard Öberg, Per Wållberg och Kristen Jansen Brodin. Det är dagen då Jesus äter den sista måltiden tillsammans med sina tolv lärjungar. Senare samma kväll blir han förrådd och grips av romerska soldater.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Temat för skärtorsdagens gudstjänst är Det nya förbundet.
Lyssna till, och sjunga med om du vill i psalm 74 Du som gick före oss och psalm 451, När över Kidrons bäck du går.
Markusevangeliet kapitel 14, vers 12-26
Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: ”Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?”
Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: ”Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.”
Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: ”Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.” Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?”
Han svarade: ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”
Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: ”Ta detta, det är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.
Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.” När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
Påsken var den stora högtiden i det judiska samhället. Pesach. Det osyrade brödets högtid. Till minne utav befrielsen från och uttåget ur Egypten. Pesach- passover. Går förbi. Blodet som tas från lammet och ströks på dörrposten så att dödsänglen skulle gå förbi och skona det nyfödda gossebarnet. Blodet som skyddade från döden.
Lärjungarna och Jesus skulle fira denna fest. Två händelser under måltiden som förändrar allt denna kväll. En händelse som de alla begrep och en annan som de inte begrep.
”En av er ska förråda mig.” Inte är det väl jag, sa alla. Var det en total överraskning? Nej. De hade alla känt av att något var på gång. Jesus var allt svagare. Var hade kraften tagit vägen. Var fanns viljan. Konfrontationen med makten allt intensivare. Kanske allra mest kändes det i Judas.
Vem var han? En simpel tjuv som hade räckt upp handen och tagit ansvaret över kassan då Jesus frågade runt så att han kunde nalla lite då och då. Eller var det han som var ekonomen. Den som kunde räkna ut kostnader och se till att budgeten hölls. Den som kunde se mönster och konsekvenser. Jesus kände hans kapacitet och därför fick han ansvaret. Hans förmåga att se vart det hela verkade att barka ledde till oro. Judas bar på en allt större olustkänsla i närheten av Jesus. Var han verkligen Messias? Javisst, tecken och under, men svagheten. Det stämde inte med hur Messias skulle uppenbara sig. Oron och olusten hade succesivt växt i honom. Den höll nästan på att kväva honom. Det fanns bara en instans i samhället som kunde ge svar på frågan. Det var endast Stora rådet som hade möjligheten att fälla ett omdöme om Jesus som gick att lita på. De hade kunskapen och erfarenheten och makten. Vem annars? Var det därför han hade bestämt sig. Bestämt sig att förråda Jesus. Var det därför han hade samlat ihop pengar. Han visste att det skulle kosta pengar att få Jesus bedömd. Han sprang inte genast iväg. De andra protesterade inte när de fick veta vem det var.
Judas bar i tysthet sin egen smärta och det blev hans död.
Den andra händelsen var när Jesus tog brödet och vinet, det som symboliserade brödet som israeliterna åt i hast natten inför flykten från Egypten, vinet som symboliserade befrielsen genom blodet, lammets blod. Jesus tog detta och sa orden de inte begrep. ”Ta detta, det är min kropp. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.”
Där och då öppnar Jesus upp ett nytt fönster i Guds stora drama.
Här blev befrielsen ur slaveriet inte enbart en befrielse för judarna, utanför många, som Jesus sa. Måltiden vidgade Guds frälsningsplan till hela mänskligheten. Jesus identifierade sig med lammet som slaktas och som skall rädda människan undan död och förintelse. Han identifierade sig med brödet som ger liv. Brödet och vinet, kroppen och blodet. Måltiden i övre salen visar på att Gud ingår ett nytt förbund med människan i det Jesus gör. Måltiden, döden och uppståndelsen.
Lärjungarna förstod ingenting. De tänkte på frågan om förräderiet. Judas. Vad menades. Doppade i skålen tillsammans med Jesus. De åt brödet och drack vinet och deras tankar snurrade.
Innan natten var till ända skulle de alla ha förrått honom. Och flytt på olika sätt. Sömnen i Getsemane. Judas som kom med vakten. Kyssen. Petrus den sturske som förnekade att han kände Jesus tre gånger. Och alla de andra tillsammans med Judas som lämnade honom i sticket.
Vad gör vi med svagheten? Hos oss själva och hos andra? Avklädandet som vi alla förr eller senare kommer att möta? Vad gör vi med sveket mot oss själva, mot andra, mot skapelsen, mot Gud? När vi inte gör det vi vet vi ska göra? När vi skulle stå kvar och finnas med i det svåra och agera? Vad gör vi med våra frågor?
Vad vi vet förekom det inget samtal mellan Judas och Jesus. Han bar på sina frågor helt själv. De växte inom honom. Djupare och djupare. Han kunde inte ta frågorna med Jesus.
Mellan Petrus och Jesus fanns ett pågående samtal. Han kom med än det ena än det andra.
Båda svek men den ena blir vår förebild. Vi får som Petrus ta diskussionen med Jesus och han är oändligt intresserad av att vi ska sätt ord på våra frågor.
Grunden för detta intresse finns i brödet och vinet. Måltiden i församlingen är ett uttryck för Jesu närvaro. Eukaristin. När vi bryter brödet och äter och dricker vinet så är han där med sin fullhet och sin kärlek. Det finns en grund som är lagd. Ett förbund som ingånget med oss i dopet. Han ser på oss med samma kärleksfulla blick som han ser på de församlade i övre salen och han vill att vi ska ta samtalet med honom.
/Lars-Martin Nygren