Långfredag 2 april

Fira gudstjänst i Tegs kyrka tillsammans med Katrin Nymberg, Ulrika Stenlund, Per Wållberg, Lars-Martin Nygren och Richard Öberg. Det är dagen då Jesus dör på korset. Men det finns inte bara ondska och mörker.

När du lever i ditt livs långfredag, fästes ögon av kärlek på dig som säger att jag överger dig inte. Jag finns här med dig, och du kan alltid finna tröst i min blick, även om det är det enda jag kan ge dig

några rader ur Katrins predikan

Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.

När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!

Ge en gåva via Swish 9001223Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3

Temat för långfredagens gudstjänst är Korset.

Lyssna till, och sjunga med om du vill i psalm 144, O huvd blodigt, sårat och psalm 140, Du bar ditt kors, o Jesu mild.

Dagens gammaltestamentliga text 

Jesaja kapitel 53, vers 1-12

Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.

Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.

Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.

Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.

Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.

Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.

Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.

Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.

När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.

Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

Dagens evangelium

Markusevangeliet kapitel 15, vers 21-41

En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors.

De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det.

De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.

På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung. Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom.

De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu och stig ner från korset.”

Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.”

Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom. Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: 'Eloi, Eloi, lema sabachtani?' (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).

Några som stod intill hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”

Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner.

När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Predikan

Ibland så ser vi verkligen mänsklighetens fulast sida. Denna otroliga ondska som bor inom oss och som kan ibland blir så synlig. Vi ser den i krigsövergrepp som är så hemska att vi inte kan ta in det, i förnedring på skolgården, i tystnaden när någon trycks ner och vi vänder bort blicken.

I långfredagens historia ser vi allt det av mänskligheten som vi helst vill glömma…skjuta undan.

Vi ser viljan av att skada den som saknar makt eller styrka. Att tvinga min medmänniska. Att inte bara lyda order utan att också förnedra. Vi ser soldater tvinga Jesus att bära sitt eget kors till sin dödsdom. Vi ser dem inte nöja sig med att döda honom, utan vilja förnedra honom. Låta honom lida genom törnekronan och skylten som ska göra narr över hans dödsstund. Vi ser folket som samlas runt omkring för att beskåda spektaklet av någon ofrivilliga död i tortyr. De stjäl hans kläder innan ens sista andetaget lämnat honom.

Vem gör såhär? Vem vill det här mot en annan människa? Svaret är tyvärr mänskligheten.

Det är så mycket sorger och bedrövelser denna dag för 2000 år sedan, men det sorgligaste är kanske att det inte tog slut där. Förhänget sprack och världen blev aldrig mer densamma. Men ondskan har på något sätt fortsatt. Tortyr i vår värld har fortsatt under de senaste tvåtusen åren, mobbningen finns kvar. Folkets tystnad finns kvar. Ondskan finns kvar.

Det är något så fruktansvärt över denna dag, för det allra mörkaste beteendet av vår mänsklighet visas.

Men något annat finns också med. Den djupaste kärlek. Jag tänker på kvinnorna som stod en bit bort, maktlösa i allt annat än sin blotta närvaro. Den är det enda sättet att ge Jesus något tillbaka i denna misär. Jag kan knappt tänka mig lättnaden när jag samtidigt blir häcklad och torterad, än att få titta in i ett par ögon med kärlek och medlidande. Att någon orkade stå kvar igenom detta. När det inte fanns något annat att ge, så gav de sin närvaro. De orkade stå kvar, dela smärtan, och ge en blick av att du är älskad.

Jag tänker ofta att det är den blick som Jesus ger oss som mänsklighet. När vi utstår tortyren, mobbningen, häcklandet, vadslagningen om våra kläder och utseende. När mänsklighetens ondska kryper in på oss, då fäster Jesus blicken in i våra ögon och ber oss titta upp, att titta in i hans ögon och se kärleken. Hur älskade vi är, hur underbara vi är. Hur fel denna ondska är.

När du lever i ditt livs långfredag, fästes ögon av kärlek på dig som säger att jag överger dig inte. Jag finns här med dig, och du kan alltid finna tröst i min blick, även om det är det enda jag kan ge dig.

Denna dag är det vad vi ger Jesus tillbaka. Vi säger nej till att skratta åt någon annans olycka, vi sitter här med honom. Igenom lidandet, för ibland är det det enda vi kan göra. Vi kan stanna kvar.

/Katrin Nymberg