Filmen handlar om unga och deras drömmar. Det är en berättelse som öppnar för de existentiella frågorna som handlar om längtan och att kämpa för det man tror på, säger de via skärmen när de intervjuas.
Stort grattis till er! Hur känns det att ha vunnit det här priset?
- Vi är såklart mycket glada, hedrade och stolta! Så fort biograferna öppnar igen kommer Gagarine att visas i Sverige. Vi har precis fått veta att filmen kommer att få en svensk distributör, Folkets bio, avslöjar Jérémy Trouilh och Fanny Liatard.
Finns det någon plan för vad ni ska göra med prissumman på 100 000 kronor?
- Vi ser fram emot att använda pengarna till att göra vår nästa film som utspelar sig i USA. Vi kommer att göra den på plats och ska bo där under en längre tid så vi är tacksamma för det här tillskottet.
Hur fick ni idén till att göra vinnarfilmen?
- Filmen är kopplad till verkligheten. Det var platsen som gav oss idén. En arkitektvän arbetade med byggnadskomplexet Gagarine och visade det för oss. Vi bestämde oss för att göra en kortfilm och den kom 2015.
Vi ville visa att det här bostadsområdet som drogs med ett dåligt rykte var fullt av unga människor med massor att ge till oss och till framtiden. Husen bar på mycket magi, poesi, gemenskap och familjeliv.
Jérémy Trouilh och Fanny Liatard
- Vi blev tagna och fastnade för platsens skönhet, av det utopiska och det fantasieggande faktum att byggnaderna var döpta efter den ryska kosmonauten. Vi gick senare vidare och gjorde vår första fullängdsfilm om Gagarine. Vi jobbade tätt ihop med människorna som bodde i det utdömda bostadsområdet. Det har tagit oss fem år.
Filmens viktigaste budskap?
- Vi ville visa att det här utsatta bostadsområdet som drogs med ett dåligt rykte var fullt av unga människor med massor att ge till oss och till framtiden. Husen bar på mycket magi, poesi, gemenskap och familjeliv.
- Filmen vill ställa frågan hur kan vi hitta nya sätt att leva tillsammans i solidaritet. När husen byggdes beboddes de av en socialt sett stor blandning av människor. Vi behöver värdesätta de här miljöerna. Arkitekturens utopier från 1960- och 70-talen värdesätts inte längre. De ses som misslyckade. Det är lättare och billigare att riva dem än att reparera och återställa. Vi borde istället se de här områdena som värdefulla och se positivt på den kulturella blandningen.
- Vi behöver tänka om. Filmen visar en sida av myntet som vi inte ofta ser, inte våldet utan samhörigheten och skönheten som de här områdena rymmer.
I Svenska kyrkan används film som ett redskap i arbetet med unga för att lyfta existentiella frågor. Vad tycker ni om det?
- Det är inspirerande! Vi är verkligen stora förespråkare för detta. Vi har själva använt filmer i mötet med unga i olika workshops, inte minst i bostadsområdet Gagarine innan det revs. Det är en jättebra grej och det gör oss stolta om vår film används på det sättet.
Filmpriset vill lyfta filmer som inger hopp. Hur tänker ni kring det?
- Hopp är viktigt. Vi vill att vår film ska vara full av ljus, hopp och känslan att inget är omöjligt. Huvudpersonen Yuri i Gagarine ger aldrig upp. Även när han är ensam kvar i kampen fortsätter han.
Det är inte så vanligt att en film har två regissörer. Hur kommer det sig?
- Det är en styrka att vara två och det tillför mycket att arbeta tillsammans. Vi träffades när vi var 18 år. Vi upptäckte att vi delade samma driv och lust att skapa berättelser och bilder. En stor upplevelse var när vi bodde i Sydamerika i ett år och upptäckte den magiska realismen. Det är något som gjort ett stort intryck och som inspirerat oss i vårt filmskapande.
maria.c.lundstrom@svenskakyrkan.se
Här kan du läsa intervjun med Svenska kyrkans jury som utsåg filmen Gagrine till vinnare 2021.