Söndag 21 mars - Jungfru Marie Bebådelsedag

Välkommen att fira gudstjänst i Umeå stads kyrka. Denna söndag kommer gudstjänsten från Umeå stads kyrka. Predikan av Liza Lundkvist och musiker är Jonas Östlund och Lisa Oscarsson.

Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.

När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!

Ge en gåva via Swish 9001223Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3

Välkomna till gudstjänst i Umeå stads kyrka på Jungfru Marie Bebådelsedag och temat är Guds mäktiga verk.

Dagens evangelium är hämtad från Lukasevangeliet kapitel 1, vers 26-38

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria.

Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”

Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.
Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron,

och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.”
Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.”
Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.”

Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Predikan

Idag predikar jag framför ett av konstverken i kyrkan. Hon som har sytt den här tavlan heter Astrid Teselius. Här inne i Lillkyrkan finns det fem tavlor i tyg. Astrid ville göra tavlor som beskriver bibelberättelserna om Jesus genom bilder, utan ord. Det var väldigt vanligt att göra så, för länge sen, när många människor inte kunde läsa.

Den här tavlan föreställer berättelsen vi har läst idag, om Maria som möter ängeln Gabriel och får veta att hon ska bli mamma och att barnet hon ska få är Jesus, som ska kallas Guds son.

Maria hade hört talas om det där med Guds son förut. Hon visste att en Guds son var någon som kände Gud särskilt mycket och hade ett särskilt viktigt uppdrag från Gud. Änglarna till exempel kallas Guds söner. Men också människor kunde kallas Guds söner. Kungar och andra. Så, Maria får veta av ängeln att hennes barn kommer att bli väldigt viktigt. Men vad det kommer att betyda i hennes liv har hon förstås ingen aning om än. Så är det ju för alla mammor och pappor och barn. Vi vet inte hur det blir.

Nu blir det konstigt för Maria. Hon lever sitt vanliga liv, hon ska snart gifta sig med nån hon tycker mycket om och plötsligt förändras allt med ängelns besök. Hon blir rädd. Hon förstår ju inte riktigt. Hon är ung, hur ska hon klara det här? Ibland händer stora viktiga saker, roliga saker, men ibland förändringar vi inte vill vara med om i våra liv.

Det är väldigt lätt för änglar att säga ”Var inte rädd”. Det säger de jämt när det berättas om dem i Bibeln. Det är inte riktigt lika lätt för en människa. Vi blir rädda, ja, jag tror att alla är rädda nån gång, barn och vuxna. Vi är rädda för olika saker. Fråga nån vuxen och nån kompis, så får du höra.

Jag tror inte att änglarna säger ”Var inte rädd” för att det är något dåligt att vara rädd. Jag tror de säger det för att de vet att vi är det ibland. Att vi människor ganska ofta är rädda för det som är okänt, det vi inte vet så mycket om. Men samtidigt som Maria är rädd, är hon också väldigt väldigt modig. Hon förnekar inte att hon är rädd och att hon undrar vad är det som händer. Marias tankar snurrar runt och hon resonerar med sig själv och ger ängeln lite motstånd. Du ängel, du måste ha misstagit dig. jag måste vara fel person. Hur ska det gå till? Vad ska alla säga om det blir som du säger? Att fråga och att fundera över vad vi tänker och känner, det är modigt och viktigt för en människa att göra det.

Vad är som gör att Maria och vi vågar göra svåra saker fast vi är rädda?

Ibland gör vi det bara för att vi måste. Jag kommer ihåg en flicka som berättade att hon gick fram till några som retade hennes kompis på skolgården och sa ifrån. Hon sa att hjärtat liksom växte i henne och slog så hårt att att hon trodde det skulle komma ut genom bröstkorgen. Allting gick så fort hon hann inte tänka efter. Efteråt sa hon: jag bara måste för jag visste att det var rätt. Tänk, om det var en ängels kraft hon kände. Som Maria.

Ibland vågar vi för att andra har gått före och visat att det går. En sak som vi inte läste i texten just idag, det är att ängeln säger till Maria att hennes släkting Elisabeth varit med om ungefär samma sak. Elisabeth ska också få ett barn och de två kommer att kunna hjälpa varandra. Maria kommer inte att vara ensam. Hon kommer att ha Elisabeth. Och sen Josef såklart, som är Jesus pappa när han växer upp.

Ibland gör vi saker fast vi är rädda, för att livet i oss är så starkt. För att livet i oss bara vill.

När vi ska börja skolan eller gå till ett nytt jobb. När vi ska läsa högt för första gången eller nån ska sätta sig på hästen igen efter att ha fallit av en gång. Att säga till någon: Jag tycker om dig. Visst kan vi vara rädda, men vi gör sånt för att vi längtar efter att leva, efter att få lära oss, och för att vi längtar efter andra människor som är viktiga för oss.

Den här berättelsen lär oss om hur tron och modet växer. Gud verkar tycka väldigt mycket om att vi berättar vad vi är med om, vad vi vill, vad vi tänker och känner. Det vi kallar bön. När vi gör det, växer tron i oss. Bön är ett sätt att öva sig i att vara modig. Att säga som det är och ställa frågorna till sig själv och till Gud, verkar hjälpa Maria. För när hon har tänkt klart, så säger hon ja till Guds uppdrag som ängeln ger henne. Hon säger ungefär så här: ”Okej, jag har tänkt färdigt, det får bli som du har sagt. Jag litar på dig och att det går, fast jag inte har en aning om hur.”

Modiga Maria. Tack för att hon sa ja till att bli Jesus mamma så att vi får lära känna honom.

Vi ber.

Gud tack för att vi får säga som det är till dig. Vi ber, gör oss modiga som Maria och hjälp oss att säga ja till det du vill att vi ska göra i den här världen, även om vi är rädda ibland. Amen. 

/ Liza L Lundkvist. Präst i Umeå stadsförsamling