Jungfru Marie bebådelsedag

”Guds mäktiga verk”

Jungfru Marie bebådelsedag ”Guds mäktiga verk”

Luk 1:26-38

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.

På Marie bebådelsedag minns vi ögonblicket. Ögonblicket som berättelsen om Maria och ängeln Gabriel berättar om, ögonblicket då Gud tar gestalt på jorden, blir till kött och blod i ett litet barn i Marias mage. Ögonblicket då evighet bryter igenom tid och rum.

Jag kan bli liksom lite avundsjuk på Maria, som fick vara med just precis där och då, som fick uppleva det kanske största som hänt mänskligheten. Fast det är klart, jag undrar om Maria fattade riktigt hur stort det var som hände. Och jag undrar om det verkligen var en odelat fantastisk upplevelse. Det måste ha varit omtumlande, och det måste ha passat riktigt dåligt in i hennes liv. Hon kan inte ha hyst några större förhoppningar om att hon skulle ses med vördnad för att hon blivit havande genom helig ande. Snarare riskerade hon nog att bli utstött i samhället, kanske till och med dömd för äktenskapsbrott, ung och ogift som hon var. Hennes trolovade, Josef, kunde väl knappast förväntas gifta sig med henne om hon var gravid med någon annan, alla deras framtidsplaner skulle antagligen krossas. Det var inget lätt liv Maria sa ja till när hon sa ja till att föda Guds barn!

Om Maria verkligen hade ett val eller inte, när hon sa ja, det kan vi fundera över. Men hennes ja visar oavsett på ett stort mod. Hur många av oss skulle våga lita på en ängel som kom till oss i en syn, på de märkliga ord ängeln sa? Jag tror inte att jag skulle ha vågat, i alla fall inte till det priset som det verkade som Maria skulle få betala. Och det får mig att fundera på om jag vågar lita på andra gudstilltal som möter mig? De ögonblick jag är med om, när Gud kommer till mig – ser jag dem? Och vågar jag ta emot och lyssna på Gud? Det är inte lätt att gå emot vad andra säger till en, vad förnuftet säger och det som verkar vara den väg som passar rätt in i våra liv. Och istället ta den där andra vägen, den som man inte riktigt kan förklara för andra. Det är inte alltid så enkelt, att ta emot Gud.

För Gud verkar ha en förmåga att komma in våra liv på opassande sätt – i alla fall på andra sätt än vi tänker oss, eller skulle önska. Jag tycker mig uppleva det här gång på gång. Jag gör upp mina planer, jag organiserar och förbereder och räknar ut hur allt skulle vara på bästa sätt. Och så vet jag hur jag vill att Gud ska hjälpa mig, vilken plats jag vill att Gud ska ha i livet, och vilken tid Gud ska ha i mitt liv. Men det blir sällan som jag tänkt mig. Gud överraskar, gång på gång. Det är som om Gud inte bryr sig om våra gränser och ramar, utan utmanar oss att överskrida, att gå utanför och se mer och djupare.

Ibland gör det här att det är svårt att känna igen Gud. Jag kan tänka mig att jag sprungit förbi Gud många gånger därför att jag förväntat mig något särskilt, och så har Gud funnits i något helt annat. Maria är en förebild. Maria vågar välja bort det som är snyggt och enkelt, och vågar följa det som hennes hjärta säger. Hon visar ett sätt att ta emot Gud - även när det inte blir som vi tänkt oss. Hon tar emot barnet som är Gud, säger; ja, jag vill att du ska vara en del av mitt liv, även om jag egentligen hade tänkt något annat just nu.

Jag tror att Gud kommer till oss också. Gång på gång lämnar Gud sig i våra händer, och vill ta gestalt i världen. Precis som Gud en gång lämnade sig till Maria. Gång på gång sker ögonblicket, evighet bryter igenom tid och rum. I överraskande möten, i människor omkring oss, i någon som behöver oss. Guds fråga till oss är ”Vågar du ta emot mig?” Och vi får öva oss i att känna igen Gud, höra Guds fråga, och liksom Maria försöka våga säga ” Ja! Jag vill att du ska vara en del av mitt liv.”

/Linda Isberg, präst