Midfastosöndagen: ”Livets bröd”
Johannesevangeliet 6:1-15
Jesus for över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid. När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: »Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?« Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.
ATT STÄLLAS INFÖR PROBLEM
Jag vill ofta komma med en lösning. Jag vill vara lösningsorienterad, komma med konstruktiva förslag och besvara problem. Känner du igen dig? I dag när coronapandemin präglar vår vardag finns det många problem – och många olika lösningar. Hur kan vi träffas på ett smittsäkert sätt? Hur kan vi ställa om till digitala alternativ? Hur minskar vi smittspridningen? Hur löser vi som människor – och som samhälle – alla de problem som kommer i pandemins kölvatten? Årets fasteauktion uppmärksammar den enorma fattigdom som följer pandemin: ”Under samma himmel”. Act Svenska kyrkan skriver: ”Vi lever alla under samma himmel, men verkligheten ser olika ut.” Pandemin gör att hunger, utsatthet, våld och orättvisor ökar i vår värld.
FEM BRÖD OCH TVÅ FISKAR
I söndagens evangelietext är det inte en pandemi som lärjungarna och Jesus ställs inför. Problemet är istället hur de ska få fram mat till alla de människor som samlats. Texten berättar att det var omkring femtusen män på platsen – och med största sannolikhet var där även fullt av barn och kvinnor. Fullt med folk – och ingen mat. Hur löser vi det här? Jesus säger: ”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?”
Lärjungarna kommer med olika lösningar. Filippos börjar med att räkna på problemet. Han konstaterar snabbt att 200 denarer inte räcker. Det är mycket människor på platsen och många magar att mätta. De ekonomiska resurserna räcker inte till. Andreas kommer med ett annat förslag: ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” Andreas tycks inte riktigt själv tro på sin lösning. Så lite mat och så mycket människor – det räcker aldrig. Andreas inser att det inte räcker med barnets fem kornbröd och två fiskar.
Men Jesus börjar dela det barnet bär fram: fem bröd och två fiskar. De delar och delar. Maten räcker – det blir till och med över. I delandet sker något stort. I delandet mellan människor ryms växandet – det räcker både åt dig och mig. I relationen finns utrymme för växt.
DELANDE OCH VÄXT
Barnet kommer och överräcker det lilla han har. Det är inte en färdig lösning, inget komplett svar på Jesu fråga. Men det är en början, och jag ser framför mig hur barnet på ett frimodigt sätt och med självsäker min räcker fram det han burit på. Barn gör ofta så – de delar med sig av det de har. I delandet växer vi. I relationen får jag ge och du får ta emot – du får ge och jag får ta emot.
I vardagen känner vi ofta en vilja att räcka fram en färdig lösning. Kanske handlar det om att komma med en färdig, lyckad, perfekt version av mig själv, av vem jag är och av mitt liv. Att ha färdigformulerade svar och att hitta lösningar. Är vi som Guds barn någonsin färdiga? Är vi inte ständigt i växande? Vad händer om du övar dig i att likt barnet lämna fram det du har? Finns det då rum för delande och växt i relationen med Gud och i relationen med dig själv och dina medmänniskor?
Paulus skriver till församlingen i Korint: ”Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.” Alla människor har inte allt i överflöd, det vittnar årets fasteauktion om. Men det handlar om att Gud vill ge och att vi tar emot. Gud vill att vi tar emot och att vi genom delande ger vidare. Att öppna ögonen för det Gud ger i överflöd, att öppna händerna för det dagliga bröd som ges åt oss.
Gud, hjälp oss att ta emot och att ge.
Vi lever alla under samma himmel.
”Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek strömmande genom mig.
Forma mig för ditt rike. Uppväck mig, ge mig liv.
Tag mig nu in i din lydnad. Herre, förvandla mig.
Nu till din tjänst, o Herre, ger jag min kropp och själ.
Låt mig ur döden få uppstå. Kristus du livet är.
Omslut mig med din kärlek. Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek strömmande genom mig.”
Sv.Psalm 96
/Jenny Grimbeck, prästkandidat