Det är verkligen ett mycket märkligt år vi har bakom oss. Ingen har kunnat undgå att på något sätt påverkats av pandemin. Men kanske en del av oss ser en liten ljusning borta i horisonten i och med vaccinet.
Som det ser ut i skrivande stund blir det även denna påsk inga gudstjänster i vårt vackra kyrkorum. Förra året stod jag bokstavligt talat utanför kyrkporten på annandag påsk och höll en andakt i blåst och småhagel.
Människor skyndade snabbt förbi mig med en förvånad blick, där jag stod och sjöng psalmer.
Men för mig personligen var det gott att stå där. Det blev en påminnelse om att varken dåligt väder eller situa-
tionen i samhället tar bort möjligheten till relation eller lovsång till Gud.
Det gav mig mod och tröst där utanför kyrkporten.
Påskens budskap, kampen i och om människan, skall vi nu åter minnas och fira i vår församling, med eller utan kyrkorum.
Påsken i kyrkan handlar om en megastjärna och dess fall, angiveri, kamp, förnekande, splittring, förtal, misshandel, ondska, avrättning och död.
Men påsken handlar även om kärlek, förening, utgivelse, seger och ett liv i hopp.
Det var Jesus Kristus, Guds son,
som upplevde allt detta tillsammans med sina lärjungar och ensam.
I sin djupa ensamhet ropade han ut när han hängde på korset:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark. 15:34).
Så stort var mörkret och ondskan som träffade Jesus på korset. Trots hopplösheten satte Jesus sin tillit till Gud och överlämnade sin gärning och sitt liv till Guds händer och dog.
Men i och bortom korset och döden fanns Gud, som inte alls övergivit sin son utan lät honom, inte bara komma tillbaka från döden, utan gå igenom döden till livet. Jesus kan aldrig mer dö!
Men Gud, varför detta lidande, död och uppståndelse? Evangelisten Johannes förklarar det i sitt evangelium:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16)
Relationen mellan Gud och människan skulle öppnas helt och det som ytterst skiljer oss åt, döden, skulle övervinnas.
Genom Jesu liv, död och uppståndelse finns det ingenting längre av det som händer i vår värld, samhälle eller våra egna liv som kan skilja oss ifrån Guds kärlek. (Rom 8:38-39).
Det svåra som vi trots allt möter i våra liv får vi ha tillit till att Gud håller i sin hand och vänder till något gott till slut. Här eller i evigheten.
Må därför aldrig påskens budskap, tillbedjan och lovsång tystna i vårt inre, i kyrkorummet eller utanför.
Vi får alla se fram emot den dagen då vi kan samlas i Adolf Fredriks kyrkorum tillsammans och tillbe och lovsjunga Gud och ta emot påskens gåva i mässans måltid, Jesu liv, död och uppståndelse, i brödet och vinet, för oss alla utgivet och utgjutet.
Var vi än är, vem vi än är och hur vi än har det får vi tillsammans ropa:
Kristus är uppstånden! Ja, han är
sannerligen uppstånden!
Mikael Arnqvist, komminister